Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Sören Andersson

Weihe: ”Inget självändamål att LO är samordnat”

Weihe: ”Inget självändamål att LO är samordnat”

Publicerat av Daniel Mellwing

Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, varnar för att LO:s låglönesatsning kan leda till en konfliktrik avtalsrörelse. ”Att IF Metall har åtagit sig att driva igenom ett krontalsmärke inom industrin kan mycket väl leda till stökigare diskussioner än om det inte fanns en samordning”, säger han.

Sedan 2008 har Sverige haft en låg produktivitet i kombination med höga reallöneökningar, enligt Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen.

– De senaste fem åren har vi legat ungefär en halv procent högre i löneökningar än våra konkurrentländer. Det håller naturligtvis inte utan leder till att vår konkurrenskraft successivt försämras. Det går inte att höja reallönerna år efter år. Förbättrade reallöner förutsätter produktivitetsförbättringar, säger han.

Med det i bakhuvudet är industrifackens krav på 2,8 procents löneökningar inte rimligt, anser han.

– Vi skulle behöva växla ned kostnadsökningarna ordentligt. Då skulle vi kunna få en liten konkurrensförstärkning, säger han.

Anders Weihe har dock en viss förståelse för att motparten inom industrin sitter i en knepig sits. Även om stora delar av industrin har det tufft är det en annan bild som förmedlas. Den senaste tiden har ljusa bilder av Sveriges ekonomiska läge målats upp, inte minst av Konjunkturinstitutet, finansministern och vissa banker.

– Bilden av att Sverige går som tåget är en utmaning både för oss och våra motparter. Industrifacken har svårt att förklara, särskilt för fackförbund inom skyddade sektorer, varför löneavtalen inom industrin måste hållas mycket låga. Globalt befinner sig industrin i en dålig ekonomisk situation med stenhård konkurrens och bristande efterfrågan, säger han.

Ytterligare en aspekt som skymmer sikten är att det sker mycket stora rörelser vad gäller olika valutors inbördes värde. Inom Europa finns det mycket få länder som har högre arbetskraftskostnader än Sverige, i princip enbart fyra, betonar han.

– Samtidigt har vi en väldigt svag krona, bland annat på grund av Riksbankens agerande. Det finns en stor risk att kronan stärks vilket omedelbart leder till högre relativa arbetskraftskostnader. Valutarörelserna kan mycket väl bli procentuellt väsentligt större än det vi förhandlar om i löneavtalen, säger han.

Osäkerheten kring kronans värde är ett gissel för parterna, betonar han.

– Kronan rör sig inte med utgångspunkt från lönebildningen. Vissa tror att en liten rörlig valuta är en fördel men det vore mycket bättre om vi hade Euron eller i vart fall att kronans värde låstes till euron. Det är vi i princip överens om med våra motparter, säger han.

Sanningen är att 120 000 industrijobb har försvunnit från Sverige de senaste tio åren, betonar han. Industrin, och exportföretagen står fortfarande för omkring 50 procent av BNP, och skapar jobb och välfärd i Sverige. Industrins betydelse och den internationella konkurrenskraften behöver vi folkbilda mer kring, betonade han.

– Vi måste hela tiden vara konkurrenskraftiga, det räcker inte att säga att vi ska vara det nästa gång. Tappar vi anläggningar är det väldigt svårt att få dem tillbaka, säger han.

Dessutom befarar han att LO:s låglönesatsning kommer att stöka till avtalsrörelsen. LO-förbunden kräver förutom 2,8 procent att de som tjänar under 24 000 kronor ska få en högre löneökningstakt än de som tjänar över det beloppet. Konstruktionen går ut på att det finns dubbla märken, ett i procent och ett i krontal.

– För att få ihop samordningen har IF Metall åtagit sig att sätta två märken inom ramen för Industriavtalet. Det kommer vi aldrig att acceptera. Vi sätter inte ett krontalsmärke inom industrin, säger han.

LO-förbundens ambition är att få igenom en låglönesatsning utan avräkning mot märket, menar Anders Weihe.

– Om LO-förbunden verkligen eftersträvar ett krontalsmärke och inte vill förhandla om avräkningsposter, blir förhandlingarna besvärliga. Normeringen sker i procent och har inte något syfte om den inte är verklig, säger han.

Att IF Metall har åtagit sig att driva igenom ett krontalsmärke inom industrin kan mycket väl leda till stökigare diskussioner än om det inte fanns en samordning, enligt Anders Weihe.

– Kanske hade det varit bättre om industrifacken krävde 2,8 procent och övriga LO krävde betydligt mer? Då hade konflikten i alla fall blivit uppenbar, att vissa inte accepterar normeringen. För arbetsgivarsidan är det inget självändamål att LO är samordnat, säger han.

Industriavtalets själva fundament är att avtalen ska förhandlas utifrån industrins förutsättningar, påpekar Weihe.

– Industrifacken, framför allt IF Metall, vill vara normerande och samtidigt ha makten inom LO, vilket gör att de, internt inom LO-samordningen, går med på saker som de andra LO-förbunden vill. De inhemska facken utgår från en glättig och felaktig bild av Sveriges och företagens konkurrenskraft och den får inte vara styrande i förhandlingarna, säger han och lägger till.

– IF Metall tvingas hela tiden göra kompromisser som leder till försämringar. ”Vi normerar, om de inhemska facken köper det”. Det är inte så normeringen är tänkt att fungera, säger han.

Daniel Mellwing

Publicerad av Daniel Mellwing den 2016-11-07 - 17:23 #AVTALSRöRELSE #LO #LöNEBILDNING

Veckans mest lästa / delade

Myter på

arbetsmarknaden