Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Hasse Holmberg/TT

Splittrad syn på märkets innehåll

Splittrad syn på märkets innehåll

Publicerat av Redaktör

När märket sattes trodde många bedömare att en lugn avtalsrörelse var att vänta. Nu kan vi konstatera att så hittills inte varit fallet.

Den 31 mars kallade Facken inom industrin och arbetsgivarna till två efterföljande presskonferenser. Efter tuffa förhandlingar var märket på plats.

– 6,5 procent på tre år. Det är avtalsvärdet på den uppgörelse som vi har gjort i dag, och som vi har träffat avtal kring med industrins arbetsgivare. Så 6,5 procent på tre år är det som är det nya märket, sade Unionens och Facken inom industrins ordförande Martin Linder, vid tillfället.

Givet omständigheterna och de förväntningar som myndigheter och banker piskat upp, betraktade Teknikföretagens Anders Weihe ändå nivån som balanserad.

Även Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, kommenterade uppgörelsen.

– Avtalen inom industrin innehåller en mindre låglönesatsning. Sådana har förekommit tidigare och skadar den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Låglönesatsningen ryms inom det kostnadstak som märket utgör, sade han.

Goda chanser till lugn avtalsrörelse

Från IF Metalls sida underströks låglönesatsningens betydelse.

– Jag tycker att vi tillsammans med våra motparter har träffat bra avtal. Det är ett avtal som normerar och som berör 600 000 inom industrin. Jag noterar att med de beräkningar vi gör finns alla förutsättningar att få reallöneökningar också under den kommande avtalsperioden. Jag tror att avtalet stärker industrins konkurrenskraft. Låglönesatsningen har varit väldigt viktig för oss, sade han.

Chanserna för en lugn avtalsrörelse var goda, spådde Torbjörn Johansson, avtalssekreterare LO. Men redan timmar efter presskonferenserna märktes tendenser på att synen på märket skiljde sig åt mellan LO och arbetsgivarsidan.

Under de efterföljande dagarna gick emellertid det mesta som planerat. Förhandlingarna inom handeln höll märket och båda parter välkomnade de nya avtalen.

Strid om märkets innebörd

Bara några dagar efter handelns överenskommelse började märkets innebörd att ifrågasättas. Förhandlingarna inom hotell- och restaurangbranschen hade börjat knaka. Hotell- och restaurangfacket, HRF, valde att varsla för krav som totalt överstiger 7 procent, det vill säga en bra bit över märket. Stridsåtgärderna är riktade mot 19 företag i sex städer och bryter ut den 19 april om ingen lösning nås innan dess.

Resonemanget från HRF var att LO:s satsning på de som tjänar under 24 000 kronor i månaden ska läggas ovanpå märket, istället för att rymmas inom kostnadstaket på 6,5 procent. ”Vi måste uppnå jämställda löner och då är en låglönesatsning helt nödvändig”, betonade fackförbundet på sin hemsida.

– Industrins märke är lite flytande. Det är 6,5 procent, plus låglönesatsningen, sade HRF:s avtalssekreterare Per Persson till Di.

Näven var knuten från LO, som gemensamt gick ut och backade upp HRF.

Värt att påpeka är att hotell- och restaurangbranschen har många som tjänar under 24 000 kronor i månaden. En satsning på den gruppen i hotell- och restaurangbranschen kommer därför att kosta mer än inom exempelvis industrin.  Från arbetsgivarsidan har linjen varit densamma under den gångna veckan: det finns ett märke och det är 6,5 procent över tre år. Om något ska tillföras utöver det, krävs motvaluta. Alla kostnadsökningar måste räknas och rymmas inom märket.

– HRF:s krav överstiger det av industrin satta märket och är ett direkt hot mot den svenska modellen. HRF:s varsel är helt enkelt oseriöst. De leker med svensk arbetsmarknad, säger Visitas vd Eva Östling.

Märket är 6,5 procent och inget annat, enligt Peter Jeppsson. Kurant motvaluta är ledordet om löneökningarna ligger för högt.

– När man tittar på vad deras yrkanden faller ut i så måste det landa innanför märket. Det har alltid varit vår ståndpunkt och det kommer det fortsätta vara.

Under fredagen svarade LO-ledningen att avtalet som slutits inom industrin och handeln är på 6,5 procent plus låglönesatsningen utan avräkning. Svenskt Näringslivs agerande är ”inget annat än lurendrejeri”, skrev LO:s Karl-Petter Thorwaldsson och Torbjörn Johansson i Arbetet.

Medlingsinstitutet ska följa industrinormen

Under den närmaste framtiden lär Medlingsinstitutet spela en nyckelroll. Än så länge har Medlingsinstitutets generaldirektör Carina Gunnarsson inte gett besked om vilken version det är som gäller, LO:s eller arbetsgivarnas.

– I deras (Medlingsinstitutets, reds.anm) uppdrag ingår ju att följa industrinormen. Det kommer nu att ställas höga krav på medlarna när det gäller att hålla tag i industrinormen, säger Peter Jeppsson.

Är detta ett sista försök att testa vad märket innebär? Eller är det inledningen på en lång kamp? Förra årets avtalsrörelse präglades av att fackkonstellationen 6F (bestående av LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko) ifrågasatte märket och framhöll sig som en ny maktfaktor. Två veckor innan märket sattes i år skrev företrädare för 6F i en debattartikel att när industrisektorn minskat och andra sektorer blivit starkare är ”det är inte längre självklart att det är industrin som ensamma ska styra den svenska lönebildningen och sätta normen för vad samhället tål för löneökningstakt”.

Tankegångar som nu sätts i verket. Bland annat kräver Fastighets mer än 6,5 procent i förhandlingarna med Almega Saneringsföretagen.

– Det mest problematiska är att Fastighets kräver mer pengar till lönepotten för alla som tjänar under 24.000 kronor, och att den extra kostnaden inte ska räknas in i märket på arbetsmarknaden som är 6,5 procent på tre år. Det skulle innebära att saneringsföretagen får betala mer än övriga på arbetsmarknaden, och det kan vi inte acceptera, säger Marcus Lindström, Almega Saneringsföretagens förhandlingschef.

Under fredagen meddelade även Seko att de sympativarslar till stöd för HRF.

Redaktör

Publicerad av Redaktör den 2017-04-07 - 13:17 #AVTAL17 #AVTALSRöRELSE

Arbetsfred

eller konflikt?