Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?

Riksbankens trovärdighet under lupp

Riksbankens trovärdighet under lupp

Publicerat av Daniel Mellwing

Riksbanken pratar om att byta målvariabel för penningpolitiken. Samtidigt pågår diskussioner om Riksbankens trovärdighet och öppenhet. ”Att inflationsmålet inte har nåtts under de senaste åren har fått allvarliga konsekvenser för lönebildningen”, betonade Nils Karlson, vd på Ratio, under ett seminarium.

Riksbanken har under lång tid brottats för att nå inflationsmålet på 2 procent. Senast i juli togs beslut om att reporäntan ska ligga kvar på minus 0,5 procent. Dessutom har Riksbanken vid årsskiftet köpt statsobligationer för motsvarande 290 miljarder kronor för att få fart på inflationen, berättade Kerstin af Jochnick, första vice riksbankschef, under ett seminarium hos forskningsinstitutet Ratio.

– Vi har haft en expansiv penningpolitik under en lång period och det har också bidragit till att det går bra för Sverige. Vi har haft en hög tillväxt och arbetslösheten har kommit ned till för Sverige låga nivåer, sade hon.

Lett till höga arbetskraftskostnader

Lönebildningen och penningpolitiken är intimt sammankopplade, förklarade Nils Karlson, vd på Ratio. Att inflationsmålet inte har nåtts under de senaste åren har fått allvarliga konsekvenser för lönebildningen, menade han.

– Parterna har tolkat målet som en prognos och i ett antal avtalsrörelser satt för höga löner. Det har tillsammans med en svag produktivitetsutveckling gjort att vi har fått högre arbetskraftskostnader än i omvärlden, sade han.

– Jag är orolig för både lönebildningssystemet, och hur Riksbanken kommunicerar och ger sken av att de har verktygen för att nå de här målen, fortsatte han.

Kerstin af Jochnicks bedömning är att penningpolitiken behöver vara fortsatt expansiv för att inflationen ska kunna stabiliseras runt två procent till 2019, eller en bit in på det året. Men låga räntor under lång tid skapar också viss oro, menade hon och syftade bland annat på hushållens ökande skuldsättning och problem på bostadsmarknaden.

Byte av målvariabel?

Parallellt pågår diskussioner om Riksbankens trovärdighet, transparens och öppenhet. Områden där Riksbanken har stött på en hel del kritik.

På senare tid har Riksbanken pratat om att byta målvariabel för penningpolitiken från KPI (konsumentprisindex) till KPIf (det vill säga KPI med en fast bostadsränta). Ett skäl för att byta målvariabel till KPIf är att den redan används i kommunikationen, och att KPIf inte heller påverkas vid förändringar av reporäntan vilket KPI gör, förklarade hon. Även andra målvariabler har diskuterats.

Dessutom finns det förslag om att komplettera målvariabeln med ett så kallat variationsband som ska illustrera att inflationsutfallen varierar runtom två procent.

– Ibland har det blivit mycket diskussioner om penningpolitiken om utfallen inte landar exakt på våra prognoser. Därför är vårt förslag att vi i vår kommunikation ska illustrera hur utfallen sett ut tidigare. Sedan 1995 har exempelvis 75 procent av utfallen hållit sig inom intervallet 2 procent plus minus 1 procent, sade Kerstin Jochnick.

Hon markerade också tydligt att variationsbandet inte är ett verktyg, utan ett sätt att påminna omvärlden att inflationen kommer att variera.

– Det handlar om att vi är tydliga i vår kommunikation. Det handlar alltså inte om något målintervall, sade hon.

Beslut fattas 6 september

Riksbanken kommer att fatta beslut kring målvariabel och variationsband vid nästa penningpolitiska möte den 6 september.

John Hassler, professor vid Institutet för Internationell Ekonomi, var tveksam till Riksbankens tankar om att ändra målvariabel, framför allt förstod han inte varför det var så bråttom.

– Trovärdighet riskeras om man ändrar mål för ofta. Och det kommer ju en större utredning kring Riksbanken. Ändrar man mål nu minskar det ju möjligheten att göra det om några år igen. Som jag ser det är det ingen ko på isen, sade han.

”Variationsband kan tolkas som lägre ambition”

När det gäller variationsbandet är John Hassler bekymrad och påpekade att det har tolkats som något annat av media, nämligen ett målintervall.

– Trots att Riksbanken tydligt har sagt att det inte är det man menar så har en diskussion om ett variationsband i vissa kretsar tolkats som en lägre ambition, att det inte är så himla viktigt att komma tillbaka till 2 procent igen. Bara risken för att det sker tycker jag är ett starkt argument för att inte införa ett formellt variationsband. Självklart kan man ändå visa den här typen av figurer. Som sagt vänta på utredningen, sade han.

En stor del av kritiken som riktas mot penningpolitiken beror enligt John Hassler på att det inte är riktigt klart vad penningpolitiken kan göra och vad den inte kan göra. Den här oklarheten har funnits i den allmänna diskussionen, men även inom Riksbanken, betonade han.

Ett trovärdigt inflationsmål ger bättre förutsättningar för att penningpolitiken ska bidra till låga variationer i inflation och arbetslöshet. Ett icke-trovärdigt mål däremot kan ställa till problem. Skulle inflationsförväntningarna falla nu kan det bli omöjligt att motverka en lågkonjunktur i framtiden, resonerade John Hassler.

”Obegripligt”

Anders Rune, Teknikföretagens chefekonom, flikade in.

– Att parterna har gjort uppgörelser som ligger på lägre nominella nivåer än tidigare är naturligtvis inget annat än en anpassning till den verklighet som möter den konkurrensutsatta industrin. Hur Riksbanken år efter år räknar med att arbetskraftskostnader, eller lönekostnader, ska stiga med 3,5 procent trots att de inte gör det, är för mig obegripligt, sade han.

Daniel Mellwing

Publicerad av Daniel Mellwing den 2017-08-30 - 21:09 #ARBETSMARKNAD #INFLATION