Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Marie Ullnert

Nya Metallbasen: ”Industriavtalet kan överleva 20 år till”

Nya Metallbasen: ”Industriavtalet kan överleva 20 år till”

Publicerat av Daniel Mellwing

Nytillträdda IF Metallbossen Marie Nilsson om Industriavtalets framtid, Las-samtalen och hur nyanlända ska komma i jobb.

Den 19 maj tidigare i år valde en enhällig kongress Marie Nilsson till ny förbundsordförande för IF Metall. I samma stund som hon tog över facklan från Anders Ferbe blev hon den första kvinnan på posten sedan förbundet bildades 1888. När hon tar emot Arbetsmarknadsnytt i IF Metalls lokaler på Olof Palmes gata har hon hunnit bli varm i kläderna.

Liksom som sin föregångare är hon en försvarare av Industriavtalets fortlevnad. Hon upplever dock att efterspelet till årets industriuppgörelse har varit problematisk, då märket tolkades olika av fack och arbetsgivare. Framför allt har bråken kretsat kring LO:s så kallade låglönesatsning, om den ska ingå i märkets 6,5 procent på tre år eller inte. Än i dag råder oenighet.

– Det problematiska är att man på en del håll har fått för sig att man ska tolka saker och ting på en hundradels decimal. Så kan vi inte hålla på. Industrins uppgörelse anger ramen, sedan måste varje bransch förhandla var för sig, då kanske det inte stämmer exakt på decimalen. Vi måste ha ett slags gummiband för att landa rätt, säger hon.

– Sedan är det ju naturligt att arbetsgivarna inte gillar en konstruktion som knyter upp en del av utrymmet till de lägst avlönade. Det är klart att det är ett störande moment, fortsätter hon.

”Industriavtalet kan överleva 20 år till”

Marie Nilsson tror dock att Industriavtalet kan överleva 20 år till med några mindre justeringar.

– Absolut, det är vår uppgift att se till. Sedan tycker jag att man måste vara ödmjuk inför den kritik som finns.

Bland annat har en del hävdat att dagens system inte kan hantera önskvärda relativlöneförändringar, vilket har bidragit till yrkesbrist inom vissa sektorer. Tidigare har Lars Calmfors påpekat problemet och öppnat för att låta lönerna öka snabbare på ”hemmamarknaden” än i internationellt konkurrensutsatta verksamheter. Marie Nilsson varnar för att låta hemmamarknaden sätta lönerna.

– Då skulle vi sätta igång precis det som vi ville komma bort ifrån när vi skapade Industriavtalet en gång i tiden. Hemmamarknaden är inte utsatt för samma konkurrens som våra sektorer är. Det skulle bli en spiral med kompensationskrav, och hur ska vi hantera det? Det vore ingen klok lösning helt enkelt, säger hon.

Fler kanske ska sätta märket

Däremot kan hon se problemet med arbetsbrist inom vissa sektorer.

– Men det måste man kunna lösa inom sektorerna. Ett exempel som visar att vi kan klara att hantera att vissa grupper kan få dra iväg något är uppgörelsen som vi gjorde med undersköterskorna förra avtalsrörelsen. Men då måste alla vara överens, så att inte nästa grupp kommer och säger att de vill ha lite mer. Man måste se normeringen på lång sikt, och inte ta hänsyn till hur marknader går för tillfället. Det är en pedagogisk uppgift, säger hon.

Marie Nilsson

I framtiden kanske flera sektorer ska vara med och sätta märket, resonerar hon. Men om en bransch ska vara med och normera så måste den ställa upp på hela konceptet, och även bära hela ansvaret.

– Då vet jag inte om det är branscher som står på kö. Det måste ju vara branscher som lever under samma villkor och som är internationellt konkurrensutsatta. Det skulle vara delar av tjänstesektorn, säger hon.

Lönebildningen kan inte lösa alla problem och orättvisor

Marie Nilsson berättar att det var långa och tuffa diskussioner innan LO-samordningen kom på plats inför årets avtalsrörelse. Om spänningarna finns kvar, eller om LO:s låglönesatsning har varit framgångsrik eller inte, kan hon inte svara på i dag.

– Jag tror att vi måste utvärdera vad den har gett, det är ju en insamlingsmodell. Det är inte alls säkert att det kommer de grupperna tillgodo som skulle ha en låglönesatsning. Det beror på hur man har klarat av det ute i verksamheterna. Det är ändå där fördelningen av pengarna sker, säger hon.

LO har flera gemensamma långsiktiga mål. Det handlar om att minska löneskillnader mellan könen, och det handlar om att ”LO-förbunden ska verka för att kollektivavtalade lägstlöner (sic!) ska ligga på en nivå som motsvarar minst 75 procent av medellönen för arbetare. LO-förbunden ska dessutom verka för att lägstlönerna i genomsnitt ökar procentuellt mer än medellönen för arbetare”. Marie Nilsson menar att det finns en fara i att tro att lönebildningen ska lösa alla problem och orättvisor i samhället.

– Ja, det är klart att somliga har förhoppningar. Men jag tycker nog att vi har haft ganska ingående diskussioner om att det inte är möjligt att lösa alla de här problemen med lönebildningen. Orättvisor mellan könen eller mellan olika branscher går ju inte att lösa bara med lönebildningen. Det krävs helt andra åtgärder, säger hon.

Att många arbetsgivare ogillar alltför sammanpressade löner har hon full förståelse för. Inte minst eftersom det minskar möjligheten för karriär i en bransch.

– Motgiftet är att jobba med lönesystem lokalt, och se till att man har möjlighet att växa i ett system. Då kan man acceptera vissa skillnader, säger hon.

Fortsatta samtal om etableringsjobb

När det gäller den stora samhällsutmaningen att få nyanlända och personer med låga kvalifikationer i jobb så har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar, enligt Marie Nilsson. Hon är positiv till fortsatta diskussioner om Teknikföretagens förslag om så kallade etableringsanställningar.

– Teknikföretagen har ju kontaktat oss med deras förslag, och sedan har vi ställt oss bakom det förslag som LO lanserade kring utbildningsjobb. Vi tycker att det finns skillnader, men att det borde gå att hitta en gemensam lösning.

”Krävs utbildningsinslag”

Med över 70 000 människor som är i etableringsfas och som behöver få ett jobb, så måste vi vara pragmatiska och se att speciella lösningar måste till, betonar hon.

– Vi är beredda att ställa upp, men inte till vilket pris som helst. Förslaget från Alliansen kändes väldigt enkelt och tomt. Anställningen måste kompletteras med någon form av utbildningsinslag, annars är risken att människor fastnar, säger hon.

”Kompetensutveckling viktigast för oss”

Annars är det mest prioriterade just nu att fortsätta diskussionerna kring Las, omställning och kompetensutveckling, menar den nya Metallbossen.

– De här diskussionerna pausades när vi gick in i riksavtalsförhandlingar. En del av LO-samordningen var att alla LO-förbunden skulle fortsätta att vara med och diskutera den här frågan. Så nu är det viktigt att vi resonerar och försöker få någonting på plats, säger hon.

– Mina medlemmar finns ofta i konkurrensutsatt sektor och utsätts hela tiden för varselmöjligheter. Samtidigt sker en teknikomvandling. Ambitionen är ju att rusta människor för att vara anställningsbara eller kunna omskola sig till den nya industrin, fortsätter hon.

Vad är viktigast i en sådan lösning?

– Kompetensutvecklingsfrågan och omställning är viktigast för oss. Om industrin, särskilt små och medelstora företag, ska fånga upp möjligheterna som digitaliseringen ger så måste våra medlemmar rustas för det, så att de har rätt kompetens. Sedan kan man väl säga att diskussioner kring Las och turordningsreglerna är en förutsättning för att motparten ska vilja diskutera de här frågorna, säger hon.

”Las är en schweizerost”

Enligt Marie Nilsson finns det olika fördomar om Las som kan vara en bromskloss i samtalen.

– Allmänt kan man säga att det finns fördomar om att Las innehåller en väldig anställningstrygghet, så är det inte. Jag har i olika sammanhang sagt att Las är en schweizerost full med hål. Det är först när medlemmen har rätt kompetens som den kan känna en trygghet i sin anställning, säger hon.

Lagstiftningen har några år på nacken och enligt Marie Nilsson måste den nog ses över så att den är anpassad efter dagens behov.

– Vi är inte ute efter att göra radikala förändringar och försämringar i lagstiftning och avtal så klart, men samtidigt måste man ha insikten att motparten kommer att ha sina önskemål. Som vanligt handlar det om att hitta en lösning som alla parter kan acceptera, säger hon.

Digitaliseringen ställer helt nya krav

Enligt Marie Nilsson kommer digitaliseringen att ställa helt nya krav på framtidens industrikompetens. Det kommer att krävas att människor hela tiden vidareutvecklar och vidareutbildar sig. Hon talar om att det behövs en slags nationell infrastruktur för livslångt lärande.

– Många av våra medlemmar har en ganska enkel yrkesutbildning i botten, det räcker inte till. De kan ha skaffat sig en bred kompetens i jobbet, men saknar formella intyg om att de har kunskaperna. Då är det viktigt att satsa på personalen, validera kunskap och bygga på deras utbildning istället för att bara ersätta med ny fräsch kunskap direkt från skolan. Det behövs både och, säger hon.

Att det blev treåriga avtal i årets avtalsrörelse har skapat spelrum i en rad frågor, menar Marie Nilsson. Hur långt hon kommer i sina hjärtefrågor återstår att se.

Daniel Mellwing

Publicerad av Daniel Mellwing den 2017-08-28 - 16:45