Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?

Andreas Bergh

Underkänt för båda blockens jobbpolitik

Dagens partiledardebatt i riksdagen lär handla om arbetslösheten, men för att arbetsmarknaden ska fungera behövs reformer som inget av blocken hittills haft mod att föreslå. Det skriver välfärdsforskaren Andreas Bergh i en krönika.

I dag är det partiledardebatt i riksdagen. Det är ingen högoddsare att arbetslösheten kommer att diskuteras, och regeringen lär hävda att det går bra för Sverige eftersom arbetslösheten faller. Som möjliga svar på detta har den borgerliga oppositionen två alternativ. Antingen kan den hävda att det inte alls går så bra som statistiken antyder, alternativt kan den påpeka att det började gå bra redan när alliansen styrde. Båda svar är fullt rimliga, men det betyder att de problem som trots allt finns i dag, fanns även under alliansens tid vid makten. Faktum är att de avgörande regelverken på arbetsmarknaden i allt väsentligt är desamma nu som de var under alliansregeringen. Arbetslöshetens variation över tiden beror således främst på konjunkturen.

Den som studerar statistiken mer ingående upptäcker att många nyanser går förlorade när diskussionen utgår från den genomsnittliga arbetslösheten. I en fungerande ekonomi är det varken konstigt eller oroväckande att några procent av arbetskraften vid ett givet tillfälle letar efter jobb. Det är i själva verket ett hälsotecken. Framgångsrika företag behöver nyanställa medan andra säger upp personal för att deras produkter och tjänster inte efterfrågas. Om däremot delar av arbetskraften är arbetslös under väldigt lång tid är det en varningssignal som bör tas på allvar. Långtidsarbetslöshet är slöseri med mänskliga resurser.

”I riksdagen slåss de politiska blocken om att få äran för att det går bra. Den som kikar närmare på statistiken ser att det snarare är motiverat att ge båda sidor underkänt.”

En annan indikator på hur väl en arbetsmarknad fungerar är skillnaden i arbetslöshet för inrikes och utrikes födda. Oavsett skälet till att en person en gång kom till Sverige, bör det efter en viss tid i landet vara möjligt att försörja sig för egen maskin.

När arbetslösheten delas upp beroende på hur länge den varat och beroende på om den arbetslösa är född i Sverige eller utomlands, blir statistiken mer informativ. I den inrikes födda befolkningen i åldrarna 15–74 år, var andelen arbetslösa 2016 bara 3,5 procent. Mindre än en procent hade varit arbetslösa längre än ett halvår. För inrikes födda är långvarig arbetslöshet med andra ord synnerligen sällsynt. Det är bra, och så var det även på alliansens tid vid makten.

För utrikes födda är arbetslösheten däremot mångdubbelt högre, och dessutom är det betydligt vanligare med långtidsarbetslöshet. Detta är bekymmersamt, och även detta mönster tycks vara i stort sett opåverkat av huruvida regeringen varit rödgrön eller blå.

Vilka slutsatser kan dras av dessa siffror? En tänkbar slutsats är att vi bör göra vad vi kan för att elda på konjunkturen ytterligare. Om arbetslösheten bland inrikes födda faller ytterligare, kommer arbetsgivare snart inte att ha något annat val än att anställa fler utrikesfödda. Den strategin ter sig dock farlig eftersom konjunkturen förr eller senare vänder nedåt – och många varnar redan i dag för överhettning.

En bättre lösning är att minska de hinder som gör att arbetslöshet bland utrikes födda är både vanligare och mer långvarig. Eftersom budskapet från arbetslöshetsstatistiken är att inget av det som gjorts hittills har varit tillräckligt, är det värt att överväga även politiskt kontroversiella förslag: hårdare tidsgränser i a-kassan, starkare incitament till arbete i försörjningsstödet, mer fokus på arbete och företagande i etableringsprocessen och sänkta skatter på låga inkomster är alla förslag värda att överväga.

I riksdagen slåss de politiska blocken om att få äran för att det går bra. Den som kikar närmare på statistiken ser att det snarare är motiverat att ge båda sidor underkänt.

Publicerad av Andreas Bergh
den 2017-10-11 under #KRöNIKA

Andreas Bergh

Andreas Bergh är välfärdsforskare och docent i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan i Lund samt Institutet för näringslivsforskning, IFN.

Läs alla krönikor