Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?

Stig-Björn Ljunggren

Revirpinkande varelser utvisar kompetens

När vi utvisar högkompetenta människor för att de tjänat någon hundralapp för lite påminner det om den kamp som ständigt funnits mellan ”insiders” och ”outsiders”, skriver krönikören Stig-Björn Ljunggren och exemplifierar med forna tiders roddarmadamer i Stockholm.

Varje gång jag hör talas om att någon högkompetent person ska utvisas ur landet därför att de fått 100 kronor för lite i lön en månad så tänker jag på Stockholms roddarmadamer.
Länge var den som ville ta sig fram i Stockholm tvungen att anlita sjötaxi. Åtminstone från 1400-talet fanns det reguljär transportservice skött av rodderskor (så kallade ”roddarmadamer”). Ofta var det fasta linjer, men dessa roddbåtsgondoljärer kunde också hyras för längre turer inåt Mälaren eller ytterskärgården.

Det rådde inte fri konkurrens, utan verksamheten var reglerad. Rodderskorna var kända för att vara fräcka i munnen och utnyttja sin dominerande position gentemot kunderna – som inte gärna kunde simma till sina destinationer utan fick finna sig i att bli illa behandlade.

Men rodderskorna kunde inte helt undvika konkurrens. Ibland kom det kullor från Dalarna för att tjäna en slant i Stockholm. De var kända för att vara trevliga, effektiva och kundvänliga.
Dessutom införde de ny teknologi, istället för båtar framdrivna av traditionella åror använde de båtar med skovelhjul, ”vevslupar”. Det ledde till sammandrabbningar mellan de infödda roddarmamsellerna och intränglingarna från Dalarna.

Dalkullorna kom att gå segrande ur striden och tog nästan helt över sjötaxiverksamheten på 1800-talet. Och så småningom ersatte ångbåtar och broar roddverksamheten, som dock bedrevs i blygsam omfattning fram till första världskriget.

När vi diskuterar invandring och arbetsmarknad påminner roddarmadamerna om att det alltid funnits en kamp mellan ”insiders” och ”outsiders”.

Vi är revirpinkande varelser.

Såväl företag som anställda söker på olika sätt statens hjälp att skydda sig mot konkurrens. Men eftersom de flesta är upplysta egoister inser de samtidigt att viss öppenhet måste finnas. Intränglingarna kan, precis som rodderskorna från Dalarna, skapa förbättringar.

”Vi tycks leva kvar i föreställningen att migrationen tillfälligt skenat iväg och att vi snart övergår till mer normala förhållanden.”

Men tyvärr verkar det svenska systemet vara alltför trögt för att anpassa sig till den nya folkvandring som nu äger rum. Precis som dalkullorna vandrade söderut för att finna sin bärgning rör sig idag stora grupper av människor runt globen för att söka lyckan.

Men vi tycks leva kvar i föreställningen att migrationen tillfälligt skenat iväg och att vi snart övergår till mer normala förhållanden.

Så tror jag inte att det blir. Vi borde istället medvetet förändra regelverket så att vi försöker dra till oss människor med utbildning, ambition och kapacitet. Det utesluter inte att även andra får komma hit. För varje akademiker som söker sig till vårt land blir det plats för några till utan examen i resväskan.

Eller för att använda en sliten fras: Vårt problem är att vi ser invandringen som ett problem och inte en möjlighet.

För varje kompetent person som utvisas därför att regelverket inte följts til punkt och pricka så tappar vi en resurs, en tillväxtmöjlighet. Men det verkligt allvarliga är att varje kompetensutvisning riskerar att minska hela det demokratiska systemets legitimitet.

Det är helt enkelt svårt att begripa varför vi först investerar i människor som kommit hit – så att de lär oss vårt kufiska språk, får in en fot på arbetsmarknaden och etablerar sig i samhället – för att sedan utvisa dem.

Sådant gör att många slutar tro på det politiska systemets kapacitet att faktiskt ändra på regelverket så det passar för en ny samhällssituation. Politikerna blir en del av hindren för att skapa ett bättre samhälle, istället för att vara bärarna av den positiva förändringen.

Om inte de folkvalda klarar av detta, vem ska vi då förlita oss på driver förnuftet?

När den typen av frågor börjar ställas borde de politiska partierna uppfatta det som en varningssignal.

Publicerad av Stig-Björn Ljunggren
den 2017-11-15 under #INTEGRATION #KRöNIKA KOMPETENSFöRSöRJNING

Stig-Björn Ljunggren

Stig-Björn Ljunggren är statsvetare och krönikör. Han är flitig skribent i flertalet publikationer, däribland Piteå-Tidningen.

Läs alla krönikor