Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?

Janerik Larsson

Lär av Theresa May, Stefan Löfven!

Socialdemokraternas sammanbrott i Europa är ett faktum. I Sverige klamrar sig partiet fast vid en förlegad vänster/höger-politik som saknar relevans och konkreta lösningar. Stefan Löfven borde istället lära av Theresa May, skriver Janerik Larsson i en krönika inför Socialdemokraternas partikongress.

Den europeiska socialdemokratins sammanbrott har rönt mycket mindre uppmärksamhet än det som brukar beskrivas som populismens segertåg.

Men det som hänt och händer med de socialdemokratiska partierna och de fackliga rörelser som ofta är kopplade till dem är ganska enkelt att ställa diagnos på.

I stället för att fokusera på verkliga problem och framstå som seriösa har partierna blivit dels verklighetsförnekare dels sökt en utväg som gått ut på att söka skapa intresse kring gammaldags vänster/höger-konflikter som inte skapar förtroende framåt.

Jag gissar att det Socialdemokratiska partiets strateger nu söker efter internationella lärdomar inför partikongressen och givetvis inför valet i september 2018.

”Att ha Miljöpartiet som ängsliga lärlingar i regerandets konst är en stor uppoffring och jag gissar att många S-strateger undrar om det varit värt sitt pris.”

Ett tips: kolla in Theresa May, den brittiska premiärministern.

Hon har förvisso en icke föraktfull utmaning – att hantera Brexit – men det hon nu bjuder engelsmännen på är ändå riktigt intressant också ur ett svenskt perspektiv.

Jag har följt svensk politik som journalist – och med diverse andra titlar på visitkortet – sedan mitten av 1960-talet.

Jag har exempelvis upplevt Tage Erlanders sista år som statsminister. I hans sista val 1968 fick Socialdemokraterna stöd av 50,1 procent i valet till andra kammaren.

Det var andra tider…

Vad är det May nu erbjuder och noterar höga opinionssiffror för? Svaret är mycket enkelt: en stram, föga charmig kompetens. Inget tjo och tjim. Inga lättgenomskådade utspel. Ingen lek med ideologiska spetsfundigheter.

Man kan givetvis hävda att den lilla egna parlamentsmajoriteten och det brittiska valsystemet underlättar, men så enkelt är det inte.

Stefan Löfvens parti siktar på att driva en valrörelse där man desperat klamrar sig fast vid en (av Vänsterpartiet formulerad) vänster/höger-politik.

Det betyder att man vänder ryggen till det Erlander och May stod och står för: regeringskompetens.

Att ha Miljöpartiet som ängsliga lärlingar i regerandets konst är en stor uppoffring och jag gissar att många S-strateger undrar om det varit värt sitt pris.

Ann Wolgers, en av Löfvens nära medarbetare i statsrådsberedningen formulerade i februari i en tweet vad hon föreställde sig skulle vara Socialdemokraternas framgångsformel.

Men inget pekar i dag på att det kommer att prägla vare sig S-kongressen eller valkampen nästa år.

I centrum ska i stället stå önskan om en vänster/höger-konflikt.

Sverigedemokraterna har klokt nog valt att inte solidarisera sig med Vänsterpartiet i ”vinst i välfärden”-kampen men därmed har man i stället lockat Socialdemokraterna i vad jag tror är en förödande farlig fälla.

Socialdemokraterna är i dag de äldre svenskarnas parti. Tanken att de unga medborgarna ska bry sig om en idékamp om vänster/höger-perspektiv på välfärdens former ter sig svårbegriplig. De vill se leverans, inte floskler.

Det socialdemokratiska partiet är framtidspartiet utan framtidslösningar.

De unga, som försöker hitta en plats på arbetsmarknaden, ser inte S som ett attraktivt val.

Har S någon politik för att göra det lättare för unga att ta sig in och få första jobbet?

De unga vill kunna flytta till en egen bostad. Men S motarbetar på olika sätt ökad rörlighet på bostadsmarknaden.

Vad gör S i praktiken, när det gäller arbetsmarknaden, bostadspolitiken, start-ups och innovationer etcetera för att i handling vara ”framtidspartiet” , ett parti som skapar frihet och möjligheter för unga i Sverige?

Det är sådana föga ideologiskt laddade men högst konkreta frågor som Theresa May fokuserar på.

Jag hör verkligen inte till de som är varma anhängare av hennes politik, men jag tror att hon har mera att lära politiker som vill bli omvalda än någon annan europeisk politiker just nu.​

Det är slående att Löfven på grund av låsningen till Vänsterpartiet mera framstår som en svensk Jeremy Corbyn än som en modern Tage Erlander. Corbyns fokus på ideologisk, snäv renlärighet har inga förutsättningar att göra honom till brittisk premiärminister.

Det finns de som tror att valet 2014 var ett socialdemokratiskt segerval. Det är fel.

Kommer Stefan Löfven i tid att kasta loss från en kurs som leder till ännu en valförlust? Ty även valförluster kan leda till Rosenbad – under några år. Men på sikt är det ett förödande vägval.

Publicerad av Janerik Larsson
den 2017-04-05 under #KRöNIKA

Janerik Larsson

Janerik Larsson är seniorrådgivare till kommunikationsföretaget Prime och Stiftelsen Fritt Näringsliv. Han har följt svensk arbetsmarknadsutveckling sedan 1970-talet.

Läs alla krönikor