Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?

Nima Sanandaji

Fler arbetslösa utlandsfödda än svenskar

Nu är antalet arbetslösa utlandsfödda fler än antalet arbetslösa svenskar. För att råda bot på det behöver Sverige en arbetslinje 2.0 – en arbetslinje som fokuserar på ökade kunskaper. Det skriver Nima Sanandaji i en krönika.

162 500. Det är antalet personer födda utomlands som var arbetslösa i november, enligt den senast tillgängliga utgåvan av Arbetskraftsundersökningarna. Bland dem som är födda i Sverige är antalet 160 600. Det är förstås ingen nyhet att utlandsfödda löper större risk att stå utan arbete. När jag laddar ned statistiken blir jag ändå förvånad, eftersom det är första gången som antalet arbetslösa faktiskt är större bland den minoritet som är födda utomlands än den majoritet som är födda i Sverige. För tio år sen var en fjärdedel av de arbetslösa födda utomlands, nu är det en knapp majoritet.

Skarmavbild 2017-01-17 kl. 14.25.50

Det har gått några år sedan Fredrik Reinfeldt, då fortfarande statsminister, fick skarp kritik för uttalandet: ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.” Ändå har vi kommit precis dit. Bland personer födda i Sverige (en grupp som inkluderar barnen till dem som invandrat till Sverige) har arbetslösheten sjunkit genom åren, medan den stigit bland dem som är födda utomlands.

”När jag laddar ned statistiken blir jag ändå förvånad, eftersom det är första gången som antalet arbetslösa faktiskt är större bland den minoritet som är födda utomlands än den majoritet som är födda i Sverige.”

Vad kan man säga om arbetslöshet och integration? Ett perspektiv är att den svenska modellen, med höga ingångslöner, generösa offentliga ersättningar och rigida anställningslagar bidrar till problemet. Även högkvalificerade personer med utländskt ursprung har svårt att få arbete. Det har jag själv argumenterat för, bland annat i min första bok Mellanförskap, från 2009. Då var det fortfarande kontroversiellt att säga att den svenska modellen förhindrade integrationen. Nu är det inte längre så. Det finns en bred förståelse för att regelverken och belöningen för arbete spelar roll. Den förståelsen gjorde det möjligt för den förra regeringen att införa arbetslinjen, som uppmuntrade till arbete och gjorde arbetsmarknadslagarna lite mera tillåtande. Utan arbetslinjen hade med högsta sannolikhet fler stått utan arbete i dag, både bland dem som är födda utomlands och i Sverige. Samtidigt räckte den politiken uppenbarligen inte.

Integrationen diskuteras så ofta att frågan säkert känns uttjatad. Ändå är det intressant att ställa frågan: vad är egentligen bromsklossen? Ett vanligt perspektiv är att det stora hindret för integration är etnisk diskriminering. Det rimmar med den individuella erfarenhet som många med utländskt ursprung har, då de märker att de har svårt att bli kallade till jobbintervjuer och få arbete. Men på en övergripande nivå är inte diskriminering det främsta hindret. För att förstå det kan vi läsa regeringens Långtidsutredning 2015.

Utredarna har tittat på PIAAC, en internationell studie över vuxnas färdigheter i läsning, räkning samt informations- och kommunikationsteknik. Slutsatsen är att det snarare än diskriminering är skillnader i kunskaper som hämmar integration: ”Ett  mycket  viktigt  och  positivt  resultat  från  PIAAC-undersökningen är att det inte finns några signifikanta skillnader mellan utrikes och inrikes födda när det gäller att ha ett arbete, om hänsyn tas till nivån på individens färdigheter. De lika möjligheterna att ha ett arbete om man har goda färdigheter verkar inte heller kunna förklaras med att utrikes födda i högre grad skulle arbeta i yrken som inte motsvarar deras färdighetsnivå.”

Med mindre tekniskt språk är det alltså brist på kunskaper som förklarar varför utlandsfödda löper större risk för att stå utan arbete eller med lågkvalificerat arbete. Det är en positiv nyhet, eftersom kunskaper är något som kan byggas ut. Samtidigt ska vi komma ihåg att kunskaper blir allt viktigare på arbetsmarknaden. I den nya boken Framtidens Jobb, som jag nyligen har gett ut tillsammans med professor Stefan Fölster, lyfter vi fram hur arbetsmarknaden snabbt håller på att omstöpas av nya tekniker. Smarta datorsystem och robotar tar över många arbetstillfällen, samtidigt som nya jobb växer fram med tekniska innovationer. Den nya tekniken skapar tillväxt, men leder också till att många som inte är teknikvana riskerar att hamna efter.

Slutsatsen är enkel: Sverige behöver en arbetslinje 2.0 – en arbetslinje som fokuserar på ökade kunskaper. Till exempel behöver mera resurser föras från ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder till de konkurrensutsatta vuxenutbildningar vars deltagare ofta snabbt kommer i arbete. Vid sidan av offentlig finansiering borde företag och privatpersoner uppmuntras att investera i livslångt lärande. Vi ska också komma ihåg att många färdigheter faktiskt lärs in på arbetsplatsen. Det kan låta som en trött klyscha att vägen till det första jobbet måste bli enklare, men det stämmer verkligen. Många som är utlandsfödda har kompetenser som efterfrågas på svensk arbetsmarknad, som till exempel erfarenhet från mekanik. Men de behöver bygga upp språkliga kunskaper, datorvana och andra färdigheter för att passa in på arbetsmarknaden. Det är ingen omöjlig utmaning. Om det blir lite billigare att anställa ny personal, och om vuxenutbildning sätts in, kan många komma in i produktivt arbete.

Samtidigt vet vi också hur Sverige kommer att utvecklas utan en arbetslinje 2.0. Risken är påtaglig att de som är födda utomlands långsiktigt kommer att utgöra majoriteten av de arbetslösa, eftersom många bland gruppen saknar de färdigheter som behövs i framtidens kunskapsintensiva arbetsmarknad. Det är en framtid som vi måste försöka undvika. Ambitiösa reformer behövs därför, hellre förr än senare.

Publicerad av Nima Sanandaji
den 2017-01-17 under #KRöNIKA

Nima Sanandaji

Nima Sanandaji är samhällsdebattör och författare

Läs alla krönikor