Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix, Emma-Sofia Olsson/Svd/TT

Industrirådet: ”Missriktad kritik mot Industriavtalet”

Industrirådet: ”Missriktad kritik mot Industriavtalet”

Publicerat av Daniel Mellwing

På senare tid har kritik riktats mot Industriavtalet, bland annat för att det förhindrar relativlöneförändringar. Men kritiken är missriktad, enligt en ny rapport från Industrins ekonomiska råd. ”Ingenting talar för att någon annan förhandlingsordning skulle åstadkomma ett bättre resultat än industrinormen”, skriver rapportförfattarna.

Kritiken mot Industriavtalet har kommit från olika håll. Exempelvis har Internationella valutafonden, IMF, föreslagit en modell som tar större hänsyn till inhemska förhållanden och mindre till omvärlden. De hävdar att lönebildningen bör anpassas efter efterfrågan på medarbetare i olika sektorer, så att högre löneökningar får människor att söka sig till sektorer med arbetskraftsbrist. Eller i klartext låta hemmamarknaden ta över den lönenormerande rollen. Liknande resonemang har förts av Arbetsmarknadsekonomiska rådets ordförande Lars Calmfors.

Men kritiken mot Industriavtalet är missriktad, enligt en rapport från Industrins ekonomiska råd (IER) som presenterades i dag. Rådet består av ordförande Cecilia Hermansson, ekonomie doktor och forskare på KTH, Ola Bergström, professor vid Göteborgs universitet, Mauro Gozzo, managementkonsult och Juhana Vartiainen, ekonomiedoktor och riksdagsledamot i Finland.

– De akademiska nationalekonomerna har en för ensidig syn på Industriavtalet och hur nordiska kollektivavtal fungerar, sa Juhana Vartiainen vid en pressträff.

Kollektiva löneförhandlingar förhindrar inte relativlöneförändringar och det svenska lönesystemet bör inte tolkas som ett planekonomiskt instrument som styr det slutliga löneutfallet, står det i IER:s rapport. Industrinormen sätter inte övre gränser för marknadsdrivna lönejusteringar, enligt Juhana Vartiainen som påpekar att det kan synas i löneglidningen. Behövs mer personal till sjukhusen är den enkla lösningen att ge mer pengar till de som jobbar där, menar han.

Samtidigt ser rådet stora risker med att den inhemska sektorn eller den offentliga sektorn skulle bli märkessättande. Exportindustrin känner av konkurrens på ett helt annat sätt än inhemska sektorer, och bör därför även fortsättningsvis sätta märket, menar rådet.

”Ingenting talar för att någon annan förhandlingsordning skulle åstadkomma ett bättre resultat än industrinormen”, skriver de i rapporten.

– Det allra farligaste vore om offentliga sektorn skulle ta denna roll. Då kan politikerna användas för att höja lönerna, sa Juhana Vartiainen och berättade om avskräckande exempel från sitt hemland Finland.

Rapportförfattarna stänger inte dörren för att fler kan vara med och sätta märket i framtiden, även om upplägget överlag fungerar bra i dag, enligt rådet.

De skriver också att avindustrialiseringen är en myt och hänvisar till input-outputtabeller. Industrisektorn svarar för 22 procent av BNP och har fortsatt mycket stor betydelse för den svenska ekonomin, inte minst när det gäller indirekt sysselsättning i andra branscher, menar rådet. En direkt sysselsatt person i basindustrin sysselsätter ytterligare drygt två i andra sektorer.

Industri och tjänster hänger ihop, konstaterade Cecilia Hermansson.

– Tappar vi industriproduktion tappar vi också tjänsteproduktion. Vi kan inte separera dem, utan måste se dem som en helhet, sa hon.

Daniel Mellwing

Publicerad av Daniel Mellwing den 2017-10-09 - 12:58 #ARBETSMARKNAD #AVTALSRöRELSE #KONKURRENS #KONKURRENSKRAFT

En avtalsrörelse

– så går den till