Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Henrik Montgomery/TT

Hatt: ”Tonläget i avtalsrörelsen har skruvats upp”

Hatt: ”Tonläget i avtalsrörelsen har skruvats upp”

Publicerat av Stina Bengtsson och Daniel Mellwing

Det har inte brutit ut någon konflikt på Almegas avtalsområden, trots flera varsel. Men nu väntar förhandlingar inom bland annat hemservice, städ och Samhall, områden där LO:s insamlingsmodell återigen kan bli en tvistefråga. ”Vår bestämda uppfattning är att vi ska hålla oss inom märket”, säger Anna-Karin Hatt, vd på Almega.

Avtalsrörelsen är långt ifrån över. Åtminstone inte för Almega, som fortfarande har ett 50-tal avtal kvar. Några av dem rör insamlingsmodellen, eller det som en del väljer att kalla låglönesatsningen.

– Tittar vi på de varsel som har lagts mot förbund inom Almega i den här avtalsrörelsen så har i princip alla haft koppling till insamlingsmodellen, säger Almegas vd Anna-Karin Hatt.

– Insamlingsmodellen kom in på industrins avtal, men där innebar den inte särskilt mycket eftersom genomsnittslönen inom industrin ligger en bra bit över de 24 000 kronor i månaden där insamlingsmodellen slår till, förklarar hon.

Vissa fackförbund har menat att den så kallade låglönesatsningen ska gå utöver märket, medan samtliga arbetsgivarorganisationer och Medlingsinstitutet har varit tydliga med att den ska gå inom märket.

Insamlingsmodellen kan återigen bli tvistefråga

– Det går att komma överens om högre löneökningar men då ska det motsvaras av motvaluta så att de sammantagna kostnadsökningarna ligger inom märket. Ett par fackliga organisationer har haft svårt att acceptera det i årets avtalsrörelse, säger Anna-Karin Hatt.

Ännu har ingen konflikt brutit ut på Almegas avtalsområden, trots ett flertal varsel. Men nu väntar förhandlingar inom bland annat hemservice, städ och Samhall, det vill säga områden där insamlingsmodellen återigen kan bli en tvistefråga. Även förhandlingar för undersköterskor väntar lite längre fram. Anna-Karin Hatt är väl medveten om riskerna men påpekar att det inte går att gå in i en förhandling och vara orolig.

– Vår bestämda uppfattning är att vi ska hålla oss inom märket på alla de kvarvarande avtalsområdena. Vi går in i förhandlingarna precis som vanligt, säger hon.

Anna-Karin Hatt tycker att avtalsrörelsen har gått bra så här långt, med vissa undantag. Framför allt är hon kritiskt till att vissa fackförbund har valt att använda konfliktvapnet som förhandlingsargument.

– Flera av de varsel som har lagts la facken innan förhandlingarna var körda i botten. Det är nytt för i år och det bekymrar mig. Varsel ska vara det sista du använder och det är superviktigt att alla håller sig till den regeln, säger Anna-Karin Hatt.

Långtgående konfliktregler

Sverige har förhållandevis långtgående konfliktregler, jämfört med alla konkurrentländer i Europa. Det finns ingen proportionalitetsprincip och möjligheterna att lägga sympatiåtgärder från första konfliktdagen är obegränsade.

– Det ställer jättestora krav på facken att använda konfliktreglerna med förnuft. Ytterligare ett problem är att det saknas en fungerande ordning för att pröva om ett varsel är samhällsfarligt eller inte, säger Anna-Karin Hatt.

Hur akut är det med ändringar av konfliktreglerna?

– Mer akut än man kan tro. Vissa fack använder konfliktåtgärderna så lättvindigt att företag kan vara mer skyddade utanför kollektivavtalsmodellen. Vi behöver mer balanserade konfliktregler. Idag är de för mycket till fackens fördel, säger hon.

Hårda tongångar

Ett annat problem är att tonläget i avtalsrörelsen har skruvats upp några nivåer. I år har det varit hårda tongångar inte minst på sociala medier, ledarsidor och runtomkring förhandlingarna, berättar Anna-Karin Hatt.

– Jag är väl en av dem som verkligen har fått känna på det här. Vi har bestämt oss för att vi inte ska svara med samma tonläge mot facket. Visst, en del kan tillhöra spelets regler. Avtalsrörelsen är tuff och det är en intressemotsättning som ska lösas. Men det som bekymrar mig är att avtalsrörelsen har en liturgi som faktiskt är lite konfliktdrivande, och det är något som faktiskt blir mer påtagligt, säger hon.

Anna-Karin Hatt drar en parallell till flexpensionen förra året, som var den största konfliktfrågan som Almegaförbunden någonsin haft med tjänstemannafacken.

– Vi försökte lösa frågan i den dramatik som avtalsrörelsen innebär, men det gick inte, det blev strejkvarsel och tvärstopp. Men efter avtalsrörelsen kunde vi lösa frågan. Det var inte enkelt, men båda parter var nöjda. Och nu har vi ett tonläge och samtalsklimat som gör att vi tillsammans kan sätta igång ett arbete med avtalsutveckling. Så goda relationer ska inte underskattas, säger hon.

Hon är dock noga med att poängtera att av alla de olika avtal Almega har, drygt 150 i årets avtalsrörelse, brukar förhandlingarna gå mycket smidigt.

– Fastighets och Seko har i år haft svårt att hålla fast vid den gemensamma arbetsordningen som vi har haft under många år, men det har ju löst sig i slutändan, säger Anna-Karin Hatt.

Kritisk till låga assistansersättningar

Nyligen slöt Vårdföretagen avtal med Kommunal om personlig assistans efter en lång förhandling och med varsel om konfliktåtgärder. Vårdföretagen har anklagat Kommunal för maffiametoder, något som Anna-Karin Hatt inte vill recensera, men hon är kritisk mot de låga assistansersättningarna som var grunden till förhandlingens stora stötesten: att kunna skriva ett avtal på märket, när märket vida överstiger regeringens höjning av ersättningen.

– Den stora konflikten låg egentligen inte mellan Vårdföretagarna och Kommunal, utan det är att ersättningen till 100 procent är styrd av regeringsbeslut.

Det är längesedan ersättningarna höjdes i nivå med märket. Arbetsmarknadsnytt har tidigare skrivit om hur assistansföretag har tvingats dra ner på utbildningar och administrativ personal och om att assistansreformen är underfinansierad.

– Det är en pressad bransch, säger Anna-Karin Hatt. När regeringen då tänker sig att räkna upp ersättningen med fyra procent de närmaste tre åren, samtidigt som märket är på 6,5 procent, då blir det ett jättetufft läge.

Kommunal och Vårdföretagarna har varit överens om att de som arbetar med personlig assistans ska ha samma löneökningar som arbetsmarknaden i övrigt.

– Till slut blev det ändå ett bra avtal, som gör att medlemsföretagen kunde känna sig nöjda och vi samtidigt kunde respektera märket.

Risk att regeringen biter sig i svansen

Men en viktig skillnad mellan assistansavtalet och alla andra avtal är att assistansavtalet är uppsägningsbart. Det beror på att det ska kunna gå att omförhandla om regeringen ger nya besked.

– Vi har haft en lång dialog med regeringen för att få dem att förstå hur assistansersättningen fungerar och jag utgår från att Kommunal också har haft det, säger Anna-Karin Hatt.

– Om ersättningarna inte höjs i nivå med märket finns risken i längden att företag pressas ut ur kollektivavtalsmodellen. Då har ju regeringen bitit sig i svansen. Det måste politikerna fundera på, fortsätter hon.

Hur de kvarvarande avtalsförhandlingarna i årets avtalsrörelse blir återstår att se. Men för Almega är det viktigt att hålla sig till det av industrin satta märket.

– Om man har en princip som alla ska följa så är det också viktigt att alla respekterar det. Annars kommer vi till slut spräcka hela märkessättningen, avslutar Anna-Karin Hatt.

Stina BengtssonDaniel Mellwing

Publicerad av Stina Bengtsson och Daniel Mellwing den 2017-09-21 - 15:32 #ARBETSMARKNAD #AVTAL17 #KONFLIKT

En avtalsrörelse

– så går den till