Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Henrik Montgomery / TT

Hatt: Alla yrkanden måste rymmas inom 6,5 procent

Hatt: Alla yrkanden måste rymmas inom 6,5 procent

Publicerat av Daniel Mellwing och Jakob Stenberg

Anna-Karin Hatt, vd Almega, om märkesbråket, behovet av lägre ingångslöner och ökad internationell konkurrens för tjänsteföretag.

Strax innan tiden rann ut kom industrin överens om nya avtal. 6,5 procent fördelat på tre år är nu märket som ska normera på övriga avtalsområden. Inom tjänstesektorn väntar en intensiv period. Under 2017 ska omkring 160 kollektivavtal inom de sju förbunden inom Almega förhandlas om. När Arbetsmarknadsnytt träffar Almegas vd Anna-Karin Hatt är hon glad över att industrin lyckades träffa avtal.

– Det är bra att det blev ett märke, och inom tiden. Det i sig är viktigt för respekten för modellen och märkessättningen, säger hon.

Men samtidigt konstaterar hon att industrins överenskommelse blev lite både och.

– Å ena sidan finns det många företag som sätter värde på att vi nu får förutsebarhet i och med ett treårigt avtal. För exporterande tjänsteföretag finns det många osäkerhetsfaktorer, Brexit, valet i Frankrike, Trump och konjunkturen. Å andra sidan är det samlade avtalsvärdet på 6,5 procent väldigt utmanade för många tjänsteföretag, säger hon.

Lönekostnadsandelen närmare 80 procent

 

Tjänstesektorn är i dag utsatt för hård internationell konkurrens. Ett arkitektkontor i Sverige konkurrerar i praktiken med andra arkitektkontor i världen och så vidare. Digitaliseringen och globaliseringen gör det möjligt att göra den här typen av tjänster helt eller delvis någon annanstans, där lönekostnaderna kanske är annorlunda. Då är 6,5 procent på tre år utmanande, betonar Anna-Karin Hatt.

– Många tjänsteföretag har inte kunnat höja sina priser överhuvudtaget de senaste åren. Kanske har de till och med behövt sänka dem för att vara konkurrenskraftiga, säger hon.

Varje tiondel för mycket blir extra kännbart i tjänstesektorn eftersom lönekostnadsandelen är så stor, påpekar hon.

– I ett industriföretag kanske lönekostnadsandelen av de samlade kostnaderna ligger runt 25-30 procent. I ett tjänsteföretag kan den andelen vara 70-80 procent, säger hon.

De senaste avtalsrörelserna har märket legat lite för högt, vilket pressat tillbaka tjänsteföretag i Sverige, menar Anna-Karin Hatt. Det som egentligen behövs är avtal som leder till stärkt konkurrenskraft och inte tvärtom, betonar hon.

– Nu är vi mitt i steget, vi får se vad som händer. Vi hade gärna sett att märket hamnade något lägre. Men samtidigt måste man säga att givet förutsättningarna har industrin tecknat ett ansvarsfullt avtal. Det har ju funnits synpunkter i den allmänna debatten på att industrin borde ha hamnat väsentligt högre, säger hon.

Alla yrkanden över 6,5 procent kräver motvaluta

 

Dessutom har det uppstått en diskussion om vad som egentligen är märket. Hotell- och restaurangfacket med LO i ryggen hävdar att normen är 6,5 procent plus LO:s satsning på de som tjänar under 24 000 kronor. Den tolkningen ger Anna-Karin Hatt inte mycket för.

– Ska den här modellen hålla måste alla parter respektera det som ingår i märket. Och det som ingår enligt min, Almegas och arbetsgivarnas mening är väldigt tydligt. Det är ett treårigt avtal med ett samlat avtalsvärde på 6,5 procent. Om fackförbund på efterföljande avtal vill yrka på olika delar som ska in så måste det rymmas inom de här 6,5 procenten. Det är hela märkessättningen, säger hon.

När det gäller den så kallade låglönesatsningen ger hon tydliga besked till motparterna.

– Kommer det fackliga motparter till oss och yrkar på att satsningen ska in på de områden där vi har lägre löner, ja då får man helt enkelt komma överens om andra förändringar inom avtalet, så att man kan räkna av det, så att det finns en motvaluta i helhetspaketet. För annars spräcker vi märket, säger hon.

Tror du att förbund inom LO medvetet missförstår vad som ingår i märket?

– Jag vill inte spekulera i vilka skäl de har. Jag kan bara konstatera att man tar på sig ett väldigt stort ansvar om man kräver satsningar utöver märket. Antingen har vi en märkessättning där den mest konkurrensutsatta sektorn har uppgiften att sätta märket. Eller så har man en annan syn, men då måste man stå för det. Man kan ju inte både vara för märkessättningen och kräva att det ska göras satsningar utöver märket. Då hotar man in praktiken industrinormeringen, säger hon.

Borde flera branscher vara med och sätta märket?

– Samhället, världen och näringslivet förändras, så det är något man får ha en levande diskussion om. Men nu är det den här avtalsrörelsen vi pratar om, och då har vi konstaterat att den mest konkurrensutsatta sektorn är industrin, säger hon.

Flera frågor är högt prioriterade för Almega i årets avtalsrörelse. Förutom stärkt konkurrenskraft efterfrågas ökad flexibilitet när det gäller arbetstider och omställning när efterfrågan viker. Dessutom ligger medarbetarnära lönebildning och att ta spjärn mot höga ingångslöner högt upp på listan.

Näst högst ingångslöner i EU

 

Höga ingångslöner och låg lönespridning innebär en nedåtgående spiral.

– Vi har haft en utveckling i Sverige där vi generellt sett har väldigt höga ingångslöner, näst högst i EU. Samtidigt har vi lägst lönespridning i hela EU. Det är en dålig kombination och gör att utrymmet att jobba med lönen blir väldigt litet. Medlemmarna i en del av våra fackliga motparter vill ha individuell lönesättning utifrån kompetens. Ska man kunna göra det måste det finnas ett utrymme att jobba med. Då måste vi se till att ingångslönerna inte fortsätter att öka och ofta har de dessvärre ökat snabbare än övriga löner.

Den växande tudelningen mellan inrikes och utrikesfödda försvårar läget ytterligare.

– Många nyanlända behöver komma ut på arbetsmarknaden. För de flesta som är unga och fortfarande går i skolan kommer det sannolikt att fixa sig för. Men de som kommer hit mitt i livet och med bristfällig utbildningsbakgrund är det inte realistiskt att de ska sätta sig i skolbänken i tolv år. För dem måste vi ha ingångslöner som gör att arbetsgivaren vågar pröva en person som inte kan perfekt svenska, har rätt utbildning eller har erfarenhet av svensk arbetsmarknad.

Anna-Karin Hatt medger att det ofta är en svår pedagogisk uppgift att förklara behovet av lägre ingångslöner. Argumentation av det slaget tenderar att möta kritik i form av anklagelser om ökad ojämlikhet och mer orättvisa.

– Det senaste året har många nyanlända kommit där sammansättningen av flyktingar är annorlunda. Många har kort utbildningsbakgrund. Därför är det lättare idag än för ett år sedan att föra en diskussion om ingångslönerna, fler förstår hur läget ser ut. Samtidigt är det tråkigt att inte minst många LO-förbund reagerar instinktivt och försöker blanda bort korten och hävda att arbetsgivarna bara vill hålla nere lönerna.

Många pusselbitar för att möta kompetensförsörjningen

 

Att föra en idémässig diskussion är inte vägen framåt, betonar hon.

– Människor är här nu och antingen hittar vi sätt som hjälper dem in på arbetsmarknaden eller så är risken jättestor att de kommer att leva i livslångt utanförskap. Det vore förödande för individen och kostsamt för samhället.

Om parterna misslyckas kommer politiker tvingas agera, understryker hon.

– Det är viktigt att facken inte bara tänker på sina egna medlemmar utan även på potentiellt framtida medlemmar.

I kölvattnet av att industrins parter satte märket, har det från flera håll uppkommit kritik om att märket landade för lågt. Ett för lågt märke riskerar göra det svårare att locka kompetens, hävdas det.

– Man måste hålla isär olika saker. I många branscher har man utmaningar med att rekrytera, men svaret på det är inte att teckna dyra löneavtal. Det är en annan fråga. Märket handlar om vad alla sektorer kan bära utan att det får negativa konsekvenser.

– Att lönesättningen styrs närmare företagen är viktigt just för branscher eller företag med särskilda behov. Då kan man jobba med det och vara attraktiva för att attrahera medarbetare. Lönen spelar roll, men människor sätter värde på annat också. Att man som småbarnsförälder kan jobba modernt eller pensionsvillkor. Det handlar om många pusselbitar för att möta kompetensförsörjningen.

Daniel MellwingJakob Stenberg

Publicerad av Daniel Mellwing och Jakob Stenberg den 2017-04-12 - 10:43 #AVTAL17 #AVTALSRöRELSE