Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Christine Olsson/TT

Ferbe: Konflikterna inom LO inte lösta

Ferbe: Konflikterna inom LO inte lösta

Publicerat av Jakob Stenberg

Förra hösten sprack LO-samordningen och förbunden fick förhandla separat.  Inför den kommande avtalsrörelsen görs nya ansträngningar för att få till en samordning, men stora utmaningar återstår. ”Konflikterna som fanns under förra hösten är inte lösta. Om samma diskussioner påbörjas nu, ser jag små förutsättningar för en LO-samordning”, säger Anders Ferbe, ordförande IF Metall.

När LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson den 21 oktober förra året besviket konstaterade att LO-samordningen spruckit, spådde många den mest turbulent avtalsrörelsen sedan Industriavtalets skapande 1997. Lönerna skulle sättas för närmare tre miljoner löntagare och för första gången på tjugo år fanns ingen samordning. När Anders Ferbe, ordförande IF Metall, ser tillbaka på det gångna året konstaterar han att siarna fick rätt.

– Ja, det blev turbulent. Det var svårare och mer komplext än vad vi har upplevt under hela Industriavtalets era. Det blev turbulent utan att det för den skull blev så många konfliktdagar. Både innan och under avtalsrörelsen var det väldigt mycket diskussioner och under hösten 2015 var industrinormeringen kraftigt ifrågasatt. Men trots alla anspänningar så höll industrinormeringen, säger Anders Ferbe.

Ett knappt år efter Thorwaldssons besvikelse är det återigen samma fråga som dominerar ouvertyren till den kommande avtalsrörelsen: blir det någon LO-samordning? I en uppmärksammad artikel i Dagens Industri (8/10 2016) varnade LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson för en överhängande risk att samordningen uteblir även denna gång. Annelie Nordström, tidigare ordförande för Kommunal, påpekade nyligen i Arbetet (26/8 2016) att kartellbildning inom LO hotar att stoppa samordningen.

I månadsskiftet augusti-september ska LO-förbunden göra ett nytt försök till samordning. Anders Ferbe är inte orolig inför samtalen, men medger att flera problem behöver lösas för att få en samordning på plats.

– Jag är sällan orolig, det ligger inte i min natur att vara det. Men konflikterna som fanns under förra hösten är inte lösta. Om samma diskussioner påbörjas nu, ser jag små förutsättningar för en LO-samordning. Å andra sidan, om man ser till helheten, fick vi till en industrinormering i år utan LO-samordning. Så det är inte helt avgörande.

Om det inte blir någon samordning, finns det en risk att det undergräver LO:s legitimitet?

– Jag tror att man varken ska överdriva eller underdriva detta. LO är ingen aktiv spelare i avtalsrörelsen, utan det är förbunden som förhandlar. Det viktigaste är att LO är transparent och att de olika förbunden håller varandra underrättade. Det tycker jag har fungerat ganska bra.

Om LO-samordningen uteblir, kan det leda till att LO enbart blir en opinionsbildande organisation?

– Om vi får ett antal avtalsrörelser där vi inte har någon samordning så kan det eventuellt bli så. Men det är inget som kommer att ske imorgon, jag ser inte det under en överskådlig framtid.

Diskussionen om industrin som lönenormerande lades knappast på hyllan efter att samordningen sprack.

– Vi har haft en väl fungerande ordning sedan Industriavtalets uppkomst, men under 20 års tid försvinner givetvis kunskap, personer byts ut och man tar reallöneökningarna för givna. Det glöms lätt bort varför det är centralt att den konkurrensutsatta industrin sätter märket. Där har vi alla en viktig uppgift att tillföra kunskap och vara pedagogiska. Industriavtalet är väldigt bra, men inte perfekt utifrån allas perspektiv, säger Anders Ferbe.

6F:s utspel mot industrin som lönenormerande var flera under den föregående avtalsrörelsen. Så sent som den 1 juni sa Jonas Wallin, Elektrikerförbundets ordförande, i ett tal till Centrala representantskapet att det är ”uppenbart att den gamla ordningen med ett normerande industriavtal inte längre fungerar”.

– Det är inte min roll att recensera andra fackförbund, det gör jag aldrig. Har man perspektivet att ens egen bransch går väldigt bra och att man har medvind så kan jag förstå frustrationen från exempelvis byggbranschen, där det i princip är full sysselsättning.

– Då känner många att de borde få högre löneökningar. Inte minst är det svårt för fackföreträdare ute på företag att förklara det för sina medlemmar. Jag förstår det, säger Anders Ferbe.

Viktigt, enligt honom, är att föra ett resonemang kring vad som sker om vissa sektorer får högre löneökningar än andra.

– Det kommer en dag då byggbranschen inte går lika bra och då skulle det i så fall innebära att de ska ha lägre löneökning då. Det var därför vi för tjugo år sedan valde en väg där vi ser lönebildningen utifrån ett nationellt perspektiv, inte enskilda sektorers.

Veckor av hård retorik kulminerade 11 april då 1650 byggarbetare togs ut i strejk. En dryg vecka senare kom parterna överens och ett avtal fanns på plats. I en intervju med Arbetsmarknadsnytt menade Mats Åkerlind, vice vd och förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier, att Byggnads använde konfliktvapnet för lättvindigt.

– Byggnads rustade för konflikt och då spelade det ingen stor roll vad vi gjorde eller att Medlingsinstitutet kom med flera förslag. Redan under hösten fick vi signaler från våra medlemsföretag om att facket planerade för konflikt.

– Byggsektorn, och Sverige för den delen, har inte råd att vissa fack tar till konfliktvapnet på det sättet. Sverige är beroende av exportindustrin och som bransch är vi beroende av att exporten går bra, att kostnaderna står i paritet till vad industrin kan bära, sade Mats Åkerlind.

Anders Ferbe avvisar påståendet att vissa fackförbund använder konfliktvapnet för lättvindigt.

– Däremot står det klart att om vi ska bibehålla och kunna utveckla det regelverk vi har så måste vi vårda det. Där vilar ett gemensamt ansvar på parterna.

Vilar det ett särskilt ansvar på IF Metall gentemot andra LO-förbund?

– Alla har ett ansvar. Om vi får konflikter inom industrin slår det fruktansvärt hårt eftersom industrin befinner sig i ett utsatt läge. Andra sektorer är inte riktigt lika utsatta. Om en affär stängs ned under en konflikt så får det givetvis konsekvenser, men efter en tid kan den öppna igen. Om en konflikt slår mot industrin innebär det att vi inte kan hålla jämna steg med konkurrenter i omvärlden och tappar därmed marknadsandelar. Det slår i sin tur hårt mot våra medlemmar och kan innebära arbetslöshet. Det ligger i industrifackens egenintresse att vårda konfliktvapnet.

Den kommande avtalsrörelsen berör närmare 1,8 miljoner löntagare. De avtal som slöts i våras landade på tolv månader. På flera håll diskuteras nu om korta avtal är något som vi får vänja oss vid framöver.

– Avtalets längd hänger alltid ihop med avtalets innehåll. Längre avtal är optimalt, då kan man lägga in andra kvalitativa frågor. Med kortare avtal ges inte det utrymmet. Å andra sidan befinner vi oss i en orolig omvärld. Om man då skriver längre avtal måste de ta höjd för osäkra faktorer. Jag hoppas att vi under 2017 kan komma överens om avtal som gynnar en process för att utveckla avtalen, säger Anders Ferbe.

Jakob Stenberg

Publicerad av Jakob Stenberg den 2016-08-29 - 10:02 #AVTAL16

Myter på

arbetsmarknaden