Arbetsmarknadsnytt

Nyheter

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?

Facken inom industrin kräver 2,8 procent

Foto: Marcus Ericsson /TT

Facken inom industrin kräver 2,8 procent

Facken inom industrin kräver löneökningar på 2,8 procent och att avtalen tecknas i ettårsavtal i den kommande avtalsrörelsen. Det framkom under en pressträff tidigare i dag.

2,8 procent är en nivå som inte äventyrar konkurrenskraften och som är förenlig med Riksbankens inflationsmål anser facken inom industrin som består av IF Metall, GS, Livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges ingenjörer och Unionen.

– Vi representerar 1,1 miljoner medlemmar, hälften i den internationellt konkurrensutsatta industrin. Vi försöker se till att vi har en lönebildning som gör att svensk industri kan konkurrera på ett rimligt vis. Att industrin är lönenormerande är viktigt, sade Anders Ferbe, förbundsordförande IF Metall.

Dessutom kräver industrifacken att de avtal som har regler om en lägsta löneökning ska uppgå till minst 450 kronor per månad, och de lägsta lönerna ska höjas.

Facken kräver även att ytterligare avsättningar görs till system för deltidspension/flexpension, och att en överenskommelse träffas med arbetsgivarna för att systematiskt kunna motverka ojämställda löner mellan könen. Facken inom industrin kräver dessutom att parterna ska träffa en överenskommelse som innebär att de gemensamt jobbar för att förbättra arbetsmiljön.

– Det här är avgörande frågor, därför krävs det gemensamt ansvar, sade Martin Linder, förbundsordförande för Unionen.

Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande för Livs, betonade att 2013 års avtal var väl balanserat.

– Vår uppgift är inte att lösa Sveriges ekonomiska problem. Vi ska öka våra medlemmars reallöner och behålla konkurrenskraften, sade han.

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS, betonade att uppdraget är att ge reallöneökningar till medlemmarna.

– Vårt mål är att ge ökade reallöner till medlemmarna, samtidigt som vi har en hög sysselsättning i landet. Vi tar även hänsyn till inflationsmålet och Sveriges konkurrenskraft. Vår utgångspunkt är att göra det bästa möjliga, sade han.

Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, betonade att konkurrenskraften förbättras och att konjunkturläget har blivit något bättre.

– Vi utgår från Riksbankens inflationsmål, det är ett ankare för svensk ekonomi, sade hon.

Facken inom industrin har tagit hänsyn till inflationsmålet, konstaterade Anders Ferbe. Han var dock noga med att påpeka att de inte har lyssnat till ekonomer och andra som har talat om kraftfulla nedväxlingar eller uppväxlingar av löneökningarna för att hjälpa Riksbanken.

LO-samordningens upplösning har inte påverkat industrins möjligheter att sätta märket, anser Anders Ferbe.

– Märket kommer att upprätthållas, oavsett om det finns en LO-samordning eller inte, sade han.

I en kommentar säger Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, att industrifackens krav är fel väg i det läge som Sverige befinner sig i och menar att kostnadshöjningar riskerar att slå mot hårt mot konkurrenskraften.

– Det vi behöver är en betydande nedväxling av löneökningstakten jämfört med det avtal som vi fortfarande är inne i, och industrifackens krav innebär ingen nedväxling, säger Peter Jeppsson.

Även Teknikföretagens förhandlingschef, Anders Weihe, är kritisk.

– I den gemensamma utvärdering som gjordes efter förra avtalsrörelsen konstaterades att reallönerna hade ökat väsentligt mer än parterna avsett. I kombination med låg tillväxt, lägre produktivitet, svagare investeringar och höga arbetskraftskostnader kan vi konstatera att konkurrenskraften för svensk exportindustri försämrats. Det är inte sant, som Facken inom industrin påstår, att vår konkurrenskraft har förbättrats, säger Anders Weihe i ett uttalande.

Daniel Mellwing  Jakob Stenberg

Redaktör

Publicerad av Redaktionen den 2015-11-02 under #AVTAL16