Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?

Debattduell: Dags att kommunalisera anställningsstöden?

Sedat Arif vs. Siri Steijer

En växande grupp i Sverige står långt ifrån arbetsmarknaden. Kan anställningsstöden vara en lösning, antingen i nuvarande eller utvecklad form? Bör besluten om olika stödåtgärder tas lokalt eller borde anställningsstöden till och med kommunaliseras? Vi bad Sedat Arif, (S), och Siri Steijer, Timbro, att dela med sig av sina idéer.

Ge kommunerna makt över anställningsstöden

Det går på många sätt bra för Sverige, men också lokalt i Malmö. Etablerade företag expanderar och skapar nya jobb, andra flyttar sin verksamhet till staden och varje dag startas åtta nya företag. Här arbetar 170 000 personer, 27 procent fler än vad det finns Malmöbor i arbetsför ålder. Och det är inte så konstigt. Här finns ett kreativt näringsklimat, goda transportmöjligheter och en stor och fortsatt snabbt ökande befolkning.

Samtidigt är det tydligt att alla inte tar del av denna utveckling. För även om arbetslösheten i Sverige är på väg ner, fortsätter den att vara bland landets högsta i Malmö trots att många jobb skapas och företag skriker efter arbetskraft.

Jag vet vad arbetslöshet gör med människor, jag har sett det på nära håll. Jag känner väl till hur friheten begränsas av en svag ekonomi. Jag vet hur självkänslan påverkas när man bollas mellan praktikplatser och handläggare men ändå inte lyckas nå målet om ett jobb.

”Signalen ska vara tydlig; samhället ställer krav på att du står till arbetsmarknadens förfogande, men ger dig också rätt förutsättningar och snabbt stöd för att kunna ta det där jobbet.”

Även om vi från stadens sida har tagit ett krafttag kring jobben lokalt är det tydligt att mer behöver göras nationellt eftersom arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar. Jag välkomnar att regeringen nu presenterar ambitioner om att vässa arbetsmarknadspolitiken genom att bland annat titta på hur Arbetsförmedlingen kan stärka sin lokala närvaro och samarbetet med kommuner. Jag menar dock att detta inte räcker, vi behöver se kraftfull handling nu. Jag vill att staten går i armkrok med kommun och näringsliv genom att göra Malmö till en pilotkommun för skräddarsydda arbetsmarknadsinsatser och en aktiv lokal arbetsmarknadspolitik. Den bör utgå ifrån två principer:

  • Anpassa arbetsmarknadsinsatserna efter de sökandes behov

I Malmös fall är det tydligt att nuvarande uppsjö av centralt beslutade arbetsmarknadsinsatser gör det svårt att skräddarsy lösningar för den arbetssökande och det anställande företaget. Arbetsförmedlingen i Sverige lämnade tillbaka totalt 3,5 miljarder kronor till staten som inte användes under förra året, trots att vi vet att varenda krona behövs. Det är ett svek mot alla som står redo att visa sina talanger. Vi behöver se bortom nuvarande regleringar av anställnings- och utbildningsstöd och skippa centralt definierade paketlösningar för stora målgrupper. Kommunen, Arbetsförmedlingen och näringslivet i Malmö borde ges möjlighet att fritt efter behov forma sin väg för att få fler Malmöbor i arbete och bättre matcha företagens efterfrågan.

  • Samla samhällets insatser fysiskt där behoven är som störst

Vi behöver tydligt kraftsamla och visa närvaro i de delar av staden där arbetslösheten är som störst. Staten bör snarast samla arbetsförmedling, kommuner och försäkringskassa under samma tak i våra stadsdelar, tillsammans med civilsamhälle och exempelvis företagsrådgivare. Signalen ska vara tydlig; samhället ställer krav på att du står till arbetsmarknadens förfogande, men ger dig också rätt förutsättningar och snabbt stöd för att kunna ta det där jobbet.

Malmö växer nu snabbast av landets storstäder. Varje dag stöter jag på många som inget hellre vill än att börja jobba, men som på grund av brist på nätverk och stelbenta strukturer inte får en chans att visa sina talanger. Låt därför Malmö bli pilotkommun för skräddarsydda arbetsmarknadslösningar som utgår från de faktiska behoven.

Sedat Arif

Kommunalråd med ansvar för arbetsmarknad- och socialtjänst i Malmö, Socialdemokraterna
S-förslaget skapar knappast nya jobb

Anställningssubventionerna var från början till för att hjälpa människor med funktionsnedsättning i arbete. I takt med att andelen lågproduktiv arbetskraft vuxit i Sverige har allt fler slukats upp av programmen. År 2007 hade cirka 70 000 en anställningssubvention, i dag handlar det om mer än det dubbla. Enligt kommunalrådet i Malmö, Sedat Arif (S), kan arbetslösheten minska om kommunerna tar över ansvaret för anställningssubventionerna från Arbetsförmedlingen. Att lämna över stafettpinnen till en annan grupp byråkrater kommer knappast förbättra situationen.

Visst kan anställningssubventioner öka chanserna till jobb för enskilda individer, men framför allt skapar de inlåsningseffekter: människor blir kvar i åtgärderna längre än nödvändigt eller byts ut av arbetsgivaren när subventionen löpt ut. Dessutom ger det kraftiga undanträngningseffekter av riktiga arbeten. IFAU konstaterade exempelvis i en rapport att hela 63 procent av nystartsjobben konkurrerade ut riktiga jobb och att sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden minskade på grund av subventionen. Studier visar att två vanliga jobb faller bort av tre subventionerade jobb.

”Att lämna över stafettpinnen till en annan grupp byråkrater kommer knappast förbättra situationen.”

Politiker är också oerhört dåliga på att utforma subventionerna. De är lätta att missbruka av oseriösa aktörer och kombineras med svartarbete, som MUFs ordförande Benjamin Dousa visade i sin rapport “Utanför”. Att en Hells Angels medlem fick ett nystartsjobb på sina kompisars strippklubb efter att ha muckat från fängelset är ett bra exempel på detta.

Subventionerna vänder sig också ofta till fel målgrupp. Traineejobben och extratjänsterna som regeringen lanserade som sitt främsta vallöfte, och som sedermera blivit ett utomordentligt fiasko, var från början tänkt för ungdomar – en grupp där arbetslösheten visade sig kraftigt överskattad. Regeringen har sedan inkluderat nyanlända i subventionerna – där arbetslösheten verkligen finns. Problemet är att subventionerna just är utformade för långtidsarbetslösa med svenska som modersmål och skoltrötta ungdomar.

Av de som gått klart Arbetsförmedlingens tvååriga etableringsuppdrag, där bland annat subventionerna är ett redskap, har runt sex procent ett vanligt jobb efter tre månader. Samtidigt strösslar regeringen pengar över åtgärderna, 2017 hoppas man att Arbetsförmedlingen ska göra av med 30 miljarder på detta.

Subventionerna är alltså inte bara dyra och ineffektiva, de är inte utformade för den nya gruppen arbetslösa. Att flytta ansvaret från Arbetsförmedlingen till kommunerna, som Sedat Arif föreslår, skulle inte hjälpa människor ur arbetslöshet. Däremot förhalas diskussionen om fackförbundens ansvar för arbetstagarnas möjligheter att hitta jobb. Dagens Ams-politik ger fackförbunden fortsatt möjlighet att hindra stora grupper från att försörja sig själva. Vi behöver avveckla anställningssubventionerna och tvinga fackförbundet att släppa in människor på arbetsmarknaden.

Siri Steijer

Ansvarig för arbetsmarknadsfrågor, Timbro
Dela den här sidan