Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: TT

Calmfors och arbetsgivarna oense om märket

Calmfors och arbetsgivarna oense om märket

Publicerat av Jakob Stenberg

På sikt kan den exportberoende industrin behöva anpassa märkessättningen efter andra sektorer i ekonomin. Det framhålls i en ny rapport. Men Svenskt Näringsliv håller inte med. ”Idag är i princip alla marknader utsatta för internationell konkurrens och då är det viktigt att industrin normerar”, säger Peter Jeppsson, vice vd Svenskt Näringsliv.

Tudelningen på den svenska arbetsmarknaden är omdiskuterad. I en ny rapport, ”Tudelningarna på arbetsmarknaden”, diskuterar Arbetsmarknadsekonomiska rådet inte bara den tudelning som finns mellan inrikes och utrikes födda, utan även mellan den exportberoende industrin och hemmamarknaden.

När det råder arbetskraftsbrist och det finns större utrymme för löneökningar på andra håll i ekonomin, måste på sikt den exportberoende industrin inte bara ta hänsyn till förutsättningarna i den egna sektorn. I ett sådant scenario kan industrin behöva vara beredd på lite större löneökningar än man själv skulle vilja ha. Det menar Lars Calmfors, nationalekonom och ordförande för Arbetsmarknadsekonomiska rådet. Rådet instiftades 2015 och är ett oberoende expertråd med uppdrag att analysera hur lönebildning, arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik påverkar arbetsmarknadens funktionssätt.

Calmfors framhåller att det råder brist på arbetskraft på flera hemmamarknader, såsom bygg, vård, skola och omsorg. Om den utvecklingen fortsätter innebär det att lönebetalningsförmågan i dessa branscher kommer att vara större än inom den exportutsatta industrin. Då skulle, enligt Calmfors, industrinormeringen utsättas för stora påfrestningar. Avgörande för utvecklingen framöver är etableringen av utrikes födda.

– Om de lyckas fylla exempelvis behovet inom vården, kan industrimärket överleva. Men om etableringen misslyckas väntas en bestående arbetskraftsbrist, framför allt inom offentlig sektor. Då finns en risk att man försöker upprätthålla ett märke, trots att det inte fungerar, säger Lars Calmfors till Ekonomiekot.

Istället för att riskera att återvända till tiden av okoordinerade löneökningar vore det i så fall bättre att anpassa systemet i tid, anser Calmfors, men betonar att diskussionen inte är ett inspel till årets avtalsrörelse.

– Det skulle på sikt kunna vara en farlig situation, eftersom spänningar successivt skulle byggas upp och till slut skulle den samordningsmodell som vi har helt enkelt kollapsa. I ett sådant scenario kanske industrin när man sätter märket behöver ta större hänsyn till andra branscher än man gör idag.

Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, är av en annan åsikt.

– Det ligger absolut något i att det råder arbetskraftsbrist inom vissa områden och att det skulle kunna utgöra påfrestningar på lönebildningen. Samtidigt måste vi komma bort ifrån synsättet att det finns hemmamarknader som är skyddade mot internationell konkurrens. Idag är i princip alla marknader utsatta för internationell konkurrens och då är det viktigt att industrin normerar, säger han.

Under de senaste tjugo åren har lönebildningsmodellen utsatts för påfrestningar med jämna mellanrum och om alla goda krafter samverkar så kommer vi att klara av även dagens utmaningar, betonar Peter Jeppsson.

– Den allvarligaste tudelningen på arbetsmarknaden är mellan de som har ett jobb och de som inte har det. Därefter kan man diskutera andra frågor, som visstidsanställningar och liknande. Men vi måste komma ihåg att den största inkomstskillnaden är mellan de som har arbete och de som är arbetslösa. Dit bör vi rikta vårt fokus.

Jakob Stenberg

Publicerad av Jakob Stenberg den 2017-02-14 - 12:10 #ARBETSMARKNAD #AVTAL17

Myter på

arbetsmarknaden