Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: TT

Åtta saker att hålla koll på i avtalsrörelsen

Åtta saker att hålla koll på i avtalsrörelsen

Publicerat av Redaktör

Knappt har den gånga avtalsrörelsen avslutats, innan det är dags för nästa. Men vilka frågor handlar det om? Arbetsmarknadsnytt går igenom de åtta viktigaste sakerna att hålla koll på.

Thorwaldsson
Problemfylld LO-samordning

Med förra årets spruckna LO-samordning i bakhuvudet var ovissheten stor inför avtalsrörelsen 2017. Skulle LO:s 14 förbund gå fram med en enad front? Svaret blev ja. Den 19 oktober presenterade LO sina gemensamma krav: löneökningar på 2,8 procent och en låglönesatsning på de som tjänar under 24 000 kronor i månaden. Anders Ferbe, IF Metalls ordförande, ansåg att överenskommelsen var en ”rimlig och välavvägd kompromiss i en oerhört svår fråga”, men erkände att han hade föredragit en lägre brytpunkt än på 24 000 och att det inte är självklart att kraven accepteras av arbetsgivarsidan och Medlingsinstitutet. Dessutom anmälde Transport en reservation om att deras krav inte kunde lösas på ett tillfredsställande sätt.

Från arbetsgivarsidan välkomnades LO-samordningen, samtidigt som varningar utfärdades om att en bred låglönesatsning innebär högre trösklar in på arbetsmarknaden för de som i dag står utanför.

– LO väljer nu att frångå den modell som vi haft på svensk arbetsmarknad sedan 1997 där industrin sätter nivån för lönekostnadsökningarna när man säger att vissa ska få mer – utan avräkning. Det är beklagligt och bådar inte gott för stabiliteten på svensk arbetsmarknad och för framtiden, sade Karin Johansson, vd för Svensk Handel, i en kommentar.

 

AMN_JS1
Märket under attack

LO-samordningen innebar att den interna splittring, med exempelvis olika syn på märkets roll, som rådde under föregående avtalsrörelse, försvinner.

– Vi är betydligt starkare när vi har LO-samordningen än när vi går fram som enskilda förbund eller som små grupperingar, sade Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Hagelin till Byggnadsarbetaren.

Men från arbetsgivarsidan tornar andra problem upp på himlen. Nyligen fastslog Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, att arbetsgivarsidan aldrig kan acceptera två märken inom ramen för Industriavtalet.

– Industrifacken, framför allt IF Metall, vill vara normerande och samtidigt ha makten inom LO, vilket gör att de, internt inom LO-samordningen, går med på saker som de andra LO-förbunden vill. De inhemska facken utgår från en glättig och felaktig bild av Sveriges och företagens konkurrenskraft och den får inte vara styrande i förhandlingarna, sade han till Arbetsmarknadsnytt.

 

Johan Nilsson / TT

Konfliktreglerna åter i hetluften

Sverige har mer generösa konfliktregler än de flesta andra länder. Arbetsgivarna anser att maktbalansen är rubbad och att vissa fackförbund missbrukar konfliktvapnet. Bland annat efterfrågar man en proportionalitetsprincip och att möjligheten till sympatiåtgärder begränsas.

– Strejkrätten är självklar. Men vi har ett av de mest tillåtande regelverken när det kommer till arbetsmarknadskonflikter. Det skapar en obalans och det sker missbruk. Konfliktåtgärder måste vara en sista åtgärd, men så är det inte idag. Dessutom blir stridsåtgärderna mer utstuderade och det är inte heller rimligt, sade Peter Jeppsson, vice vd Svenskt Näringsliv, nyligen till Arbetsmarknadsnytt.

Facken vill däremot inte pilla i konfliktreglerna. Enligt Anders Ferbe, ordförande IF Metall handlar det om ömsesidigt ansvar.

– Samtal och resonemang är viktigt. Att vissa områden har fler konflikter måste bero på att vissa partsrelationer inte löser det i samtalen. Varje konflikt är ett misslyckande från båda parter, sade han under ett seminarium i Almedalen.

Vissa förbund har varit mer konfliktbenägna än andra. Byggnads och förbunden inom 6F använde konfliktvapnet ett flertal gånger under den gångna avtalsrörelsen. Anders Ferbe vill inte recensera andra förbunds agerande, men manar ändå till försiktighet.

– Ska vi ha möjlighet till den typ av sympatiåtgärder vi har i dag kräver det att de inte överutnyttjas från fackligt håll, sade han i augusti till DI.


rättvisa
Flexpensionen mindre konfliktfylld

En av de mest infekterade diskussionerna under den gångna avtalsrörelsen var frågan om flexpensionen. En strejk var i vardande och ärendet gick till Arbetsdomstolen, som i sista stund satte ned foten och förklarade Unionens strejkkrav för olovligt. Inför avtalsrörelsen 2017 spåddes flexpensionen åter bli en het fråga, men i början av november kom fackförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer tillsammans med Almega fram till en principöverenskommelse. I korthet innebär överenskommelsen att anställda kan avstå flexpension om arbetsgivaren godkänner det, och en femåriga infasningsperiod gällande flexpension för nya medlemsföretag i Almega.

– Med principöverenskommelsen har vi bevisat den svenska modellens styrka och förmåga att reglera villkoren på arbetsmarknaden, hellre i avtal än genom lagstiftning. Vi ser positivt på att villkoren för våra medlemmar i tjänstesektorn förbättras. Principöverenskommelsen är ett viktigt vägval för oss alla tre, sade Ulf Bengtsson, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer, i en kommentar.

 

Prognos neråt
Splittrad bild av det ekonomiska läget

Den globala ekonomin går trögt, världshandeln viker och även svensk ekonomi börjar mattas av. Enligt arbetsgivarna inom industrin har 120 000 industrijobb försvunnit de senaste tio åren. Men den senaste tiden är det en annan bild som har förmedlats av Konjunkturinstitutet, finansministern och vissa banker, betonar Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen.

– Bilden av att Sverige går som tåget är en utmaning både för oss och våra motparter. Industrifacken har svårt att förklara, särskilt för fackförbund inom skyddade sektorer, varför löneavtalen inom industrin måste hållas mycket låga. Globalt befinner sig industrin i en dålig ekonomisk situation med stenhård konkurrens och bristande efterfrågan, säger han.

– Ett problem i den gångna avtalsrörelsen var just gapet mellan en blek global konjunktur och en het hemmamarknad, vilket gav arbetstagarorganisationer i ”hemmasektorer” råg i ryggen och bland annat ledde till att LO-samordningen sprack. En svalare ekonomi skulle minska detta gap, sade Mats Kinnwall, chefekonom på Industriarbetsgivarna, nyligen till Arbetsmarknadsnytt.

Han menar att svensk ekonomi blåstes upp av speciella faktorer 2015, till exempel en extremt expansiv penningpolitik, en svag krona och en stor flyktinginvandring.

– Sammantaget gav dessa faktorer raketbränsle till inhemsk efterfrågan, byggande och exporten. Dessa faktorer tappar gradvis kraft vilket gör att ekonomin nu anpassar sig till en medioker global konjunktur, sade han

Lars Jagrén, chefekonom på Unionen, menar att Sverige fortfarande befinner sig i en högkonjunktur, även om tillväxttoppen är passerad.

– Världen tar inte fart, men det ser inte uselt ut med en tillväxt på tre procent. Norden ser lite ljusare ut. Det är positivt att Ryssland och Brasilien inte faller. Men visst finns gott om osäkerhet i europeiska länder och i USA, som riskerar slå mot Sverige.

– Vi har en lite ljusare bild av svensk konkurrenskraft. Därmed inte sagt att den inte kan förbättras ännu mer. Jag tror att vi ska prata mer om långsiktiga utveckling som kompetensutveckling, entreprenörskap och liknande.

Tittar vi på BNP per capita ska vi inte slå oss för bröstet, enligt Bettina Kashefi, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

– Då ligger vi sämre än övriga EU, sade hon nyligen under Medlingsinstitutets lönebildningsseminarium.

De senaste fem åren har Sverige legat omkring en halv procent högre i löneökningar än konkurrentländerna, betonar Anders Weihe.

– Det håller naturligtvis inte utan leder till att vår konkurrenskraft successivt försämras. Det går inte att höja reallönerna år efter år. Förbättrade reallöner förutsätter produktivitetsförbättringar, säger han.

 

AMN_16-2
Utanförskapet växer

Även om arbetslösheten sjunker i generella termer så ökar tudelningen på den svenska arbetsmarknaden. Utrikes födda och personer utan fullgjord gymnasieutbildning utgör en allt större del av de arbetslösa.

Höga ingångslöner ökar utanförskapet, enligt arbetsgivarna. Svensk Handel vill till exempel frysa ingångslönerna.

– Det är många som står utanför arbetsmarknaden och inget hellre vill än att få sitt första jobb. Här kan handeln göra stor skillnad, men då är det avgörande att inte fortsätta höja kostnaderna för att anställa, säger Tomas Undin, förhandlingschef på Svensk Handel.

Handels däremot skriver helt och fullt under på LO-samordningens låglönesatsning som innebär att individer som tjänar under 24 000 kronor ska få en högre löneökningstakt än de som tjänar över det beloppet. De som tjänar under brytpunkten får 672 kronor i löneutrymme, enligt LO.

– Vi ställer oss bakom kraven såklart. Men om man utgår från att inflationen kommer att ta fart framöver så tycker jag att man kunde ha skjutit till lite mer, säger Handels ordförande Susanna Gideonsson, i ett pressmeddelande.

Från fackligt håll betonas istället vikten av utbildning och validering.

 

Stefan
Inflationsmålet splittrar fack och arbetsgivare

Trots en lång period med låg inflation och låga inflationsförväntningar fortsätter Riksbanken att kriga för inflationsmålet på 2 procent. Trovärdigheten för målet har fått sig en törn. Mats Kinnwall, chefekonom på Industriarbetsgivarna, anser att den inhemska inflationen saknar relevans för den internationellt konkurrensutsatta industrin, betonar han.

– Industriföretagen är i stor utsträckning pristagare på världsmarknaden. Sverige kan inte bära högre kostnadsökningar än i konkurrentländerna, oavsett BNP-tillväxt, arbetslöshet, inflation och så vidare. Dessa inhemska faktorer har mycket liten relevans för konkurrenskraften, och därmed avtalsförhandlingarna, sade han nyligen till Arbetsmarknadsnytt.

Men industrifacken menar att inflationsmålet ska ligga fast och vara en slags bottenplatta för löneökningarna i kommande förhandlingar. Även Ola Pettersson, chefekonom på LO, anser att det är viktigt att parterna utgår från inflationsmålet. Men han ser problem.

– Inflationen börjar närma sig målet, även om det går långsamt. Men vi kan nog förutse att inflationsmålets trovärdighet kommer att diskuteras i avtalsrörelsen, vilket är ett misslyckande. Den diskussionen ska vi inte behöva ha i det sammanhanget, sade han under ett seminarium anordnat av LO.

 

 

6F bild
Striden om ackordslönerna

Ackordslönesystemet bygger på att man mäter upp hur lång tid olika moment på en arbetsplats normalt tar. Arbetslag som utför momenten snabbare än kalkylerat får högre lön.

I den gångna avtalsrörelsen tog bland annat Byggnads strid för att behålla det nuvarande ackordslönesystemet, medan arbetsgivarna ville slopa tvångsackordet. Till slut tecknades avtal utan att prestationslönerna rördes.

Men frågan är fortfarande infekterad och kommer sannolikt att bli en svår nöt för parterna att knäcka i den stundande avtalsrörelsen. Arbetsgivarna vill fortfarande ta bort ackordslönerna som tvingande huvudlöneform.

– Det handlar inte om att göra jobbet så fort som möjligt utan om att det blir gjort såsom kunderna förväntar sig, sade Mats Åkerlind, förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier, i en intervju med Arbetsmarknadsnytt.

Enligt Sveriges Byggindustrier är att dagens ackordslönesystem otidsenligt, hämmar en god arbetsmiljö och främjar en machokultur som exkluderar vissa grupper. I dag är inte ens en procent av Sveriges byggarbetare kvinnor. Dessutom finns risken att hantverkare tar genvägar och tullar på säkerheten för att få högre lön.

Men att ackordslöner missgynnar kvinnor är helt fel, enligt Johan Lindholm, ordförande Byggnads. Man måste hitta andra sätt att locka kvinnor till branschen, exempelvis med riktade kampanjer, menar han.

– Sveriges byggnadsarbetare framställs som en slags urtidsdjur med medeltida värderingar. Att svartmåla ackordslönesystemet och hävda att det leder till en machokultur är trams, har han tidigare sagt i en intervju med SVT.

Enligt många handlar frågan i grund och botten om att Byggnads inte vill förlora makten över lönebildningen. Företagen vittnar om en hel del krångel och administration med ackordslönerna.

– Det största problemet är att vi inte kan förhandla med våra egna hantverkare, sade Carin Stoeckmann, som driver Byggmästar´n i Skåne, nyligen i en intervju med Arbetsmarknadsnytt.

Även på måleriområdet är frågan känslig, och Svenska Målareförbundet har redan varit ute och varnat arbetsgivarna för att röra ackordslönesystemet.