Arbetsmarknadsnytt

Nyheter
Bloggar
Snabbfakta
Vad kostar din lön?
Foto: Jessica Gow/TT

Åtta frågor att hålla koll på i avtalsrörelsen

Åtta frågor att hålla koll på i avtalsrörelsen

Publicerat 2016-02-09 av Redaktionen

Avtalsrörelsen är i full gång. Men vilka frågor handlar det om? Arbetsmarknadsnytt går igenom de åtta viktigaste sakerna att hålla koll på.

1. Märket under hot

Sedan 1997, när Industriavtalet träffades, har den exportberoende industrin fått sätta det så kallade märket. Perioden innan präglades av löneökningar som försvagade konkurrenskraften. Med märket menas den löneökning som fungerar som riktmärke för avtalsförhandlingarna i samtliga sektorer på svensk arbetsmarknad.

– Vår erfarenhet är att parterna inom industrin har träffat avtal som har levt upp till målet om en lönebildning i samhällsekonomisk balans. Industribranschernas förhandlingsresultat har fungerat väl som norm för såväl andra delar av den konkurrensutsatta sektorn som arbetsmarknaden i övrigt och bör så göra även framöver, skrev Claes Stråth, tidigare generaldirektör Medlingsinstitutet och Kurt Eriksson, tidigare chefsjurist vid Medlingsinstitutet, nyligen på Di Debatt.

Modellen har genererat reallöneökningar med i genomsnitt 60 procent de senaste 20 åren. Både arbetsgivarna och facken inom industrin betonar betydelsen av att industrin behåller sin lönenormerande roll.

– Eftervärldens dom kommer att vara hård mot de som raserar ett system som faktiskt har lett till bättre konkurrensförmåga för industrin och att löntagare har fått reallöneökningar under 20 års tid, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall.

– Det är viktigt att industrin har en lönenormerande roll. Men normeringen måste utgå ifrån industrins egna förutsättningar och inte andra gruppers specifika önskemål om relativa löneförbättringar, säger Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Men alla håller inte med och märket attackeras just nu från flera olika håll. När LO-samordningen upplöstes i oktober förra året innebar det att de 14 förbunden får gå fram enskilt i avtalsrörelsen. Detta har ökat risken för fackliga huggsexor befarar flera bedömare.

– Situationen kräver nu att andra förbund tar större ansvar, sade Lars Calmfors, ordförande för Arbetsmarknadsekonomiska rådet.

Sedan dess har fem förbund gått samman och mejslat fram gemensamma avtalskrav. De kallar sig 6F och har varit tydliga med att industrins märke inte gäller dem.

”Det finns inget märke”, sa Ronny Wenngren, 6F:s talesperson till Svd efter att samordningen sprack. Han får medhåll från övriga representanter inom 6F.

– Jag ställer mig frågande till om facken inom industrin, med IF Metall i spetsen, verkligen har tagit ut det utrymme som har funnits i tidigare avtalsrörelser. Man kan ifrågasätta om de har plockat ut det som industrin faktiskt har råd att betala, säger Torbjörn Hagelin, ordförande för Byggnads.

6F kräver löneökningar på minst 3,2 procent per år, vilket alltså ligger en bra bit över industrifackens krav på 2,8 procent. Dessutom har Kommunal krävt att omkring 150 000 undersköterskor ska få högre löneökningarna än övriga förbunds medlemmar, vilket innebär att Kommunals genomsnittliga lönekrav hamnar på 3,3 procent.

Dessa hemmaförbund har en lyxig situation av att inte vara konkurrensutsatta på samma sätt som industrin, menar Åke Svensson, vd på Teknikföretagen, och höjer ett varningens finger.

– Skulle industriavtalet falla till följd av att vissa förbund ställer krav som är helt omöjliga för industrin, då är jag orolig att vi kommer in i en situation av osäkerhet på arbetsmarknaden framöver, säger han.

Läs mer:
Nu drar förhandlingarna igång
Avgrundsdjupa skillnader inför förhandlingarna
Återhållsamma löneökningar sänker arbetslösheten på sikt
6F känner sig inte bundna av industrins krav
6F kräver minst 3,2 procent i löneökningar
LO-samordningen upplöst: ”Ett stort misslyckande”

 

2. Lägre ingångslöner för fler jobb?

Utrikes födda utgör närmare 50 procent av de arbetslösa som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och siffran spås öka till 60 procent under nästa år. Dessutom ska 100 000-tals flyktingar in på arbetsmarknaden.

– Jag tycker att parterna har ett gemensamt ansvar att se till att ingångslönerna inte höjs, utan helst sänks, säger Susanne Spector, nationalekonom på Svenskt Näringsliv.

För att fler nyanlända ska ha en chans att komma in på den svenska arbetsmarknaden krävs det fler enkla jobb, så kallade vardagsjobb, menar arbetsgivarsidan. Om Sverige hade haft lika många enkla jobb som genomsnittet i EU hade vi haft ytterligare 200 000 jobb till ungdomar, nyanlända och andra personer som har svårt att få ett första jobb, betonar Mattias Dahl, förhandlingschef på Svensk Handel.

– Vad behöver göras då? Ja, egentligen inte så radikala saker. Vi behöver frysa ingångslönenivåerna och låta dem ligga still över tiden, säger han.

Han får medhåll från Susanne Spector.

– Vi vet att om man höjer lägstalönerna mer än de andra lönerna så leder det till att personer med lägre kvalifikationer förlorar sina jobb. Forskningen är helt enig, säger hon.

Enligt arbetsgivarna måste avtalsrörelsen i hög grad handla om de som står utanför arbetsmarknaden. Den fackliga sidan däremot vill inte ha fler enkla jobb, utan fler högkvalificerade jobb och högre ingångslöner som främjar effektivitet. Fackens argumentation går ut på att frysta eller sänkta löner minskar köpkraften, vilket gör att Sverige bromsar in. Fackens lösning för att få in fler nyanlända i jobb stavas istället mer utbildning och snabbare validering av kunskap.

– Flera hundratusen svenskar går på lägstalön. Om man sänker ingångslönen ställs svenska låglönearbetare mot de utländska. Varför skulle de få mer jobb? säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson i en intervju med Arbetsmarknadsnytt.

Arbetsgivare och fack står långt ifrån varandra, inte minst om vad som är en skälig ingångslön.

– Facket företräder sina medlemmar som redan har jobb. Vi å andra sidan menar att avtalsrörelsen i hög grad måste handla om de som inte har ett jobb, så det är klart att det kommer att bli problem i förhandlingarna, säger Mattias Dahl.

Läs mer:

”Många ingångslöner ligger över 21 000 kronor”
”Tre handelsföretag går i konkurs varje dag”
LO:s avtalssekreterare ratar lägre ingångslöner
LO ratar lägre ingångslöner

 

3. Olika syn på internationell konkurrenskraft

Även om parterna inom industrin är överens om att industrin ska sätta märket, så är man inte överens om på vilken nivå märket ska ligga. Facken inom industrin kräver 2,8 procent medan arbetsgivarna förordar återhållsamma löneökningar som inte överstiger en procent.

Parternas verklighetsbeskrivningar skiljer sig åt. Arbetsgivarna betonar att den globala konjunkturen har utvecklats svagt ända sedan finanskrisen, vilket är dåliga nyheter för svensk exportindustri. Dessutom bromsar världshandeln in kraftigt, påpekar Mats Kinnvall, chefekonom på Industriarbetsgivarna.

– Det är ändå mer dåliga nyheter eftersom världshandeln driver svensk exportindustri. De här sakerna tillsammans ger en ganska grå bakgrund, säger han.

Bara inom industrin har 150 000 jobb lämnat Sverige de 15 senaste åren. Över tid kan vi inte tillåta oss högre löneökningar än våra viktigaste konkurrentländer, menar David Johnsson, vd för Trä- och möbelföretagen, som är företräder en bransch där företagen exporterar 70 procent av det som produceras.

– Våra arbetskraftskostnader ligger redan i Europatoppen. Vi kan inte ytterligare elda på den brasan och tro att vi ska kunna behålla jobben i Sverige, säger han.

Facken har en lite annorlunda syn på läget. Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, menar att konkurrenskraften för svenska företag förbättras och att konjunkturläget har blivit något bättre på senare tid. Anders Ferbe, IF Metalls ordförande, är inne på samma linje.

– Arbetsgivarnas bedömning är avgrundsskild från vår bedömning, sade han i samband med att industrins parter utväxlade krav.

Vid samma pressträff betonade Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande för Livs, att 2013 års avtal var väl balanserat.

– Vår uppgift är inte att lösa Sveriges ekonomiska problem. Vi ska öka våra medlemmars reallöner och behålla konkurrenskraften, sade han.

Dessutom har Riksbankens inblandning i avtalsrörelsen bidragit till ökade spänningar mellan industrins parter. Industrifacken ser inflationsmålet som en slags bottenplatta för sina lönekrav medan arbetsgivarna menar fokuseringen kring inflationsmålet är olycklig och irrelevant för exportföretagen. Många är dessutom skeptiska till att Riksbanken över huvud taget kan nå tvåprocentsmålet inom överskådlig tid.

– Vi har försökt förklara att svensk industri inte kan fokusera på ett inhemskt inflationsmål. För våra medlemsföretag är det producentpriserna som spelar roll. Det går ju inte att komma utomlands och säga att man vill höja priserna för att Riksbanken vill ha en inflation på två procent. Det är kunder i Tyskland, Dubai eller Kina inte ett dugg intresserade av, säger Anders Weihe, förhandlingschef Teknikföretagen.

Det är viktigt att komma ihåg att parterna förhandlar om arbetsfred. Båda sidor måste göra uppoffringar, men olika krav kostar olika mycket.

Läs mer:

Arbetsgivare varnar för överhettade lönekrav
Vi måste återställa en rimlig kostnadsnivå i svensk industri
Facken inom industrin kräver 2,8 procent
Tre av fyra företagare dömer ut inflationsmålet

 

4. Mer flexibla arbetstider?

Reglerna om arbetstid kan bli en knepig fråga. Arbetsgivarsidan menar att de måste kunna använda den tillgängliga arbetstiden på ett mer effektivt och flexibelt sätt. Teknikföretagen vill exempelvis att de lokala parterna ska ges utrymme för att komma överens om villkor som är anpassade till verksamhetens produktion.

– Det krävs en utökning av tillgänglig arbetstid för företagen, sade Anders Weihe på en pressträff strax innan jul.

Ett krav som riktas specifikt mot IF Metall är att de ordinarie arbetstiderna ska kunna varieras med fem timmar i veckan, uppåt eller nedåt, istället för 40 minuter som i dag. IF Metall vänder sig mot att arbetsgivarna ska få mer inflytande över arbetstiderna, inte minst vänder de sig mot kravet att extra arbetstid ska kunna läggas på lördagar.

– När arbetstagarens inflytande över arbetstiden minskar ökar stressen. Om ett pass ska kunna förlängas med exempelvis tre timmar blir det värre för småbarnsföräldrar, säger Veli-Pekka Säikkälä, till Arbetarskydd.se.

Brist på flexibla arbetstider är inte bara ett gissel inom industrin, enligt arbetsgivarna. Inom handeln jobbar 10 000-tals människor på lagerarbetsplatser som regleras av partihandelsavtalet, som är ett avtal som i praktiken inte har förändrats sedan 1937. Detta trots att e-handeln kraftigt förändrat förutsättningarna för branschen.

– Vi har en ordning som säger att man inte får jobba på kvällar efter klockan 18 eller på helger, det är egentligen förbjudet. E-handeln har gjort att de flesta anställda måste kringgå regelverket. Det har möjliggjorts genom en massa lokala överenskommelser. Det finns inte någon konkurrensneutralitet, samma företag kan ha två lager öppna samma kväll men jobba på helt olika villkor, säger Mattias Dahl, förhandlingschef på Svenskhandel, till Arbetsmarknadsnytt.

Det har fått konsekvenser.

– Flera stora lager har flyttat till Polen och Baltikum, företagen har helt enkelt tröttnat på att förhandla fram lokala lösningar stup i kvarten, säger han.

Läs mer:

”Tre handelsföretag går i konkurs varje dag”
Avgrundsdjupa skillnader inför förhandlingar

 

5. Sifferlösa avtal het potatis

 Lokal lönebildning, eller sifferlösa avtal, har blivit allt vanligare på den svenska arbetsmarknaden. Enligt en rapport från Medlingsinstitutet omfattades var fjärde anställd 2015 av ett sifferlöst avtal. Enkelt uttryckt innebär det kollektivavtal utan centralt bestämda nivåer på löneökningar. Medarbetaren och chefen diskuterar lönen direkt med varandra, istället för via centrala organisationer. Tanken är att lönen ska sättas efter prestation.

Det första sifferlösa avtalet tecknades för nästan 25 år sedan och under 2010-talet har flera fackförbund gått över till sifferlösa avtal. Exempelvis Saco har framhållit att deras medlemmar vinner på att avtalen inte har centralt angivna siffror, eftersom det ökar individens möjlighet att påverka sin lön. ”Löneprocesser som utgår från verksamhetens förutsättningar och medarbetarens skicklighet och resultat bidrar till att stärka samhällsekonomin i stort”, skrev Lena Emanuelsson, ordförande Saco-S, i en debattartikel förra året.

Andra fackförbund kritiserar däremot sifferlösa avtal. Anders Ferbe, ordförande IF Metall, har framhållit att löneklyftorna riskera att öka och att det sliter sönder hela den svenska modellen för lönebildningen. Flera fackförbund har ifrågasatt att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, förordar sifferlösa avtal.
– De sifferlösa avtalens brist är att det blir en lokal lönebildning som gör att man inte har någon kontroll, bara på central nivå kan man ha den örnblicken, sade Hans-Olof Nilsson, ordförande för Livs, i en intervju med Arbetsmarknadsnytt.

Läs mer:
Livsbasen fruktansvärt besviken på SKL
Almega: Så behåller vi jobben i Sverige
Nytt lönesättningsverktyg för produktivare företag

 

6. Allmän visstid

Den 1 juli 2007 togs flera former av tidsbegränsad anställning bort och ersattes av allmän visstid. Allmän visstid innebär att arbetsgivaren kan anställa personal utan att motivera behovet, men en person får bara vara anställd med allmän visstid i högst två år under en period av fem. Efter det övergår tjänsten till en tillsvidareanställning.

LO:s mål är att halvera andelen tidsbegränsade anställningar. Inför årets förhandlingar har även fackförbunden inom 6F fört fram krav på begränsningar av visstidsanställningarna.

Andelen visstidsanställda har under de senaste åren legat på 15 procent av arbetskraften, enligt Statistiska Centralbyrån. Närmare 80 procent av de som blir visstidsanställda kommer från arbetslöshet eller har tidigare stått utanför arbetsmarknaden.

Visstidsanställningar är vanligt inom handeln, där efterfrågan kan variera från en dag till en annan. ”Skrota allmän visstid” löd Handelsanställdas förbunds budskap på första maj förra året. Förbundet menar att anställningsformen sedan 2007 har fått förödande konsekvenser och att otryggheten ökat för de anställda när tillfällig personal har blivit en permanent lösning på flera håll.

Arbetsgivarorganisationen Svensk Handel menar å sin sida att begränsning av visstider riskerar att försvåra för unga att skaffa sitt första jobb och därmed möjligheten att få in en fot på arbetsmarknaden. I en rapport från Svensk Handel, Visita och Svenskt Näringsliv (”Visstidsanställningar i detaljhandeln och hotell- och restaurang”, 2015) konstateras att företagen i detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen möter växlande efterfrågan och därför har stora behov av visstidsanställda medarbetare.

Läs mer:
Hårdare regler för visstidsanställningar
Tre handelsföretag går i konkurs varje dag

 

7. Rätt till heltid?

Rätt till heltid är ett krav som fackförbundet Kommunal driver hårt, och helst vill se i lagstiftningen. Statsminister Stefan Löfven lovade efter valet att rätt till heltid ska skrivas in för kommun- och landstingsanställda. Även Handelsanställdas förbund vill se heltid som norm i branschen. Arbetsgivarsidan menar att rätt till heltid för alla inte är realistiskt. Det vore kanske möjligt om alla jobbade dagtid på vardagar men så ser inte efterfrågan ut, utan det är konsumenternas behov som styr. Dessutom menar man att rätt till heltid försvårar för unga, nyanlända och nyutexaminerade att komma in på arbetsmarknaden.

Läs mer:

Handeln oense om frysta ingångslöner


8. Inte bara en fråga om löner

Avtalsrörelsen handlar inte bara om löner. En stor del av avtalen rör arbetsmiljö och arbetsvillkor. Facken inom industrin vill att särskilt fokus ska riktas mot implementering av Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö samt en förbättrad rehabiliteringsprocess.

Under ett seminarium i december lyfte Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, fram att företagen arbeta med bättre arbetsmiljö har fördjupats genom åren. Numera arbetar många företag proaktivt.
– När vi frågar våra medlemsföretag svarar 9 av 10 att arbetsmiljöarbetet är en viktig del av verksamheten, sade Peter Jeppsson.

Under förra avtalsrörelsen blev frågan om flexpension het och ämnet lär diskuteras även under årets förhandlingar. Flexpension, eller delpension som det tidigare kallades, innebär dels att arbetsgivaren betalar mer pengar till den anställdes tjänstepension, dels möjlighet att gå ner i arbetstid när pensionsåldern närmar sig.

Frågan har länge drivits av Unionen, som på sikt vill att flexpensionen ska vara två procent. I årets avtalsrörelse har även Facken inom industrin förordat ytterligare avsättning till system för flexpension.

Arbetsgivarorganisationen för tjänstesektorn, Almega, är inte mot deltidspension i sig, men märker inte någon efterfrågan av flexpension bland sina medlemmar, samtidigt som man menar att det redan finns bra lösningar ute på företagen. Almega anser att de stora partsöverenskommelsernas tid är förbi och motsätter sig att systemet är obligatoriskt och inte kan anpassas efter individ- eller företagsnivå.

Läs mer:
Avgrundsdjupa skillnader inför förhandlingar
LO: Filosofiskt tänk ska ge rättvisare löner
Almega sågar krav på flexpension
Ny Unionenbas vill värna konkurrenskraft
Avgrundsdjupa skillnader inför förhandlingar

Redaktör

Publicerad av Redaktionen #AVTAL16

Veckans mest lästa / delade

Tillsvidare eller tidsbegränsat

– vad är skillnaden?